Återbruk

Den här gamla grånade dörren stod och drällde vid vedförrådet när jag plötsligt såg en användning för den. Intill verandaentrén går berget i dagen och sluttar ner mot söderrabatten. För att kunna ställa krukor där behövde jag ett plant "golv" och dörren passade perfekt, uppallad i ena änden med gammalt taktegel.

Nu samsas lagerbladsträdet med chili och överbliven squash på silvrigt underlag.

I snickarboden stod ett gammalt turkosmålat bord och tog upp plats i ett hörn ända sedan vi köpte Fagerdala. Vid senaste röjningen åkte bordet äntligen fram, maken slipade det och höjde det med några centimeter.

Vid stora växthuset hade jag anlagt den här lilla rabatten men allt jag satte där dog efter ett tag. Jorden visade sig vara invaderad av lönnens rötter. Bort med rabatten...

...och dit med bordet, svartmålat som staketet och försett med zinkplåt. Nu kan jag äntligen stå och diska krukor!

Just nu blommar...

...rosor, liljor och lavendel som stortrivs vid husets södervägg.
Där trivs också bolltisteln till humlornas förtjusning. De kan sitta i timmar på de nyutslagna bollarna. Drogade? Undrar vad nektarn innehåller egentligen.

Även i det frodiga oreganoståndet är det livat. Här har fjärilarna fest. Vi har ovanligt många fjärilar i år, särskilt blåvingar och gräsfjärilar verkar uppskatta att vi inte slår ängen för tidigt.

Varje år sår jag någon rudbeckiasort, i år blev det Rudbeckia hirta var. pulcherrima. Väldigt köttig och mustig men den livar upp i kökslandet.

För ett antal år sedan sådde jag stockrosor av frön insamlade i Skåne. De planterades kring barnens lekstuga men där trivdes de inte alls. Några överlevande, mycket ynkliga plantor fick flytta till "Undantaget" bakom lilla växthuset. Under denna torra sommar har jag överhuvud taget inte vattnat där eller ens tittat till de förvisade plantorna. Där är lite sankt och ganska skuggigt - perfekt tyckte tydligen stockrosorna som nu prunkar.

Till sist en nykomling som jag hoppas mycket på, Phlox paniculata 'Blue paradise'. Köpte tre rötter i maj och nu blommar de och skjuter samtidigt massor av rotskott. Kanske frösår de sig också, vill ha ett hav av höstflox kring rosensnåret intill köksträdgården...

Äntligen regn!

Så kom då det efterlängtade regnet. Efter nästan 50 dygns torka har vi fått otroliga 50 mm!

Det regnade hela natten och dagen har varit solig och varm så nu ångar det om hallonhäcken...

...klematisen lyfter upp sina blommor...

... och man kan nästan se hur squashen växer!

Älgört – naturens aspirin

Nu är hög tid att samla älgörtens gräddvita blomklasar! Filipendula ulmaria, älgört eller älgräs som den också kallas, är oumbärlig i vårt husapotek som skonsamt och välsmakande alternativ till apotekens feber- och förkylningsmedel. Blommorna innehåller nämligen salicylsyra. Örten hette tidigare Spiraea ulmaria och fick ge namn åt det första syntetiskt framställda salicylsyrepreparatet, Aspirin.

Älgört växer allmänt i hela Sverige utom i fjällen och det är lätt att hitta den på sanka ängar, i diken och vid sjöstränder. Den blommar i juli-augusti och blommorna har en stark doft av honung och mandel. Man kan förväxla älgört med brudbröd Filipendula vulgaris, som visserligen inte är giftig men som saknar salicylsyra. Brudbröd växer på torra marker och har en ganska kal stjälk och små ätliga knölar på rötterna.

Jag plockar ganska mycket älgörtsblommor, helst när de just har slagit ut, torkar på galler i mörkt och torrt utrymme och förvarar i glasburkar.


När febern och förkylningen eller den reumatiska värken drabbar någon i storfamiljen brygger vi medicin: 1,5 dl kokande vatten hälls över drygt 1 msk torkade blommor som får dra i 10 minuter innan de silas ifrån. Två sådana koppar te om dagen är lagom dos. Gott, garanterat magvänligt och dessutom ger det en lugn sömn. Bonus: häll lite ytterligare vatten på de frånsilade blommorna och använd som ett sammandragande och uppfräschande ansiktsvatten!

Köksträdgården: fröjd och förtvivlan

Odlande innebär ju både glädje och bekymmer. Det hör till. Men ibland kan det bli lite väl mycket av det senare även för en härdad odlare. I år är ett sådant år här i Fagerdala. Orsaken stavas T-O-R-K-A. Under drygt två månader har vi fått totalt knappt 30 mm. Nu visar vår grävda brunn nere vid växthusen tendenser att sina. Den borrade ger fortfarande vatten men tillrinningen är begränsad så vi får hushålla. Delar av trädgården har vi redan fått ge upp.
Men jag börjar med glädjeämnena.

Sockermajsen som jag planterade ut för två månader sedan är nu drygt meterhög och stortrivs i den mullrika lasagnen (se inlägg den 24 april för beskrivning av lasagne). Majsen gynnas av sol och värme och det har vi gott om i år, kring 20 grader nattetid och över 30 på dagarna en längre period nu. Hanblommorna börjar synas i topparna och i bladvecken kommer honblommor. Gullöken som samsas med majsen i en del av odlingsbädden har vi skördat sedan midsommar och nu har blasten börjat lägga sig. Ovanligt stora och fina lökar har det blivit och bara två av åttio har gått i blom.
På grund av den kalla och torra våren blev limpan klar ovanligt sent (se inlägg den 10 juni för beskrivning), och det innebar att squashsådden också fördröjdes men nu efter drygt en månad har plantorna blad stora som dasslock och blommar för fullt, massor av små squashar är skördeklara om några dagar. Både limpan och lasagnen håller fukten extremt bra, mycket bättre än de "vanliga" odlingsbäddarna. Kannvattnar när fugtighetsmätaren säger till, ungefär var tredje eller var fjärde dag.

Potatisen klarar sig också hyggligt i torkan. Dels kupade vi den för tredje gången i samband med säsongens enda rejäla regn den 13 juni, dels har jag täckt med ett tjockt lager torvjord. Torven är vid det här laget snustorr men jorden under är fuktig. Vi har ätit egen potatis sedan midsommar, givetvis skattar vi fortfarande plantorna, först när blasten börjar ge sig tar vi upp hela plantor.

Nu till bedrövelserna. De högväxande bönorna som såg så lovande ut när de grodde i sålådorna i växthuset har stått helt still sedan utplanteringen i pergolan för snart en månad sedan. Dagliga duschar, "rotblötor", ingenting hjälper. Två centimeter ner i jorden är det hur torrt som helst dagen efter.


Även kronärtskockorna, som skymtar bakom den oförskämt frodiga rabarbern, står helt still sedan några veckor. Purjon är tanig. Inget av det direktsådden (morötter och rödbetor) har lyckats. Knappt en tiondel av morotsfröna har grott och plantorna är ganska ömkliga. Rödbetorna, 10 sträckmeter, tittade upp och tvärdog. Sex plantor har överlevt. Eftersom rödbeta är en barnbarnens absoluta favoritgrönsaker har jag sått igen, nu i sålådor och precis planterat ut i djupa fåror med massor av vattenhållande stenmjöl i jorden. Håller tummarna...

...med lust och fägring stor

Så kom den ljuva sommaren... Pionrabatten prunkar.

Här nedan från en annan vinkel.


En av invånarna i närbild. Fråga mig inte vad den heter, har tappat bort planteringsskissen, måste städa arbetsrummet men hinner inte nu eftersom jag har fullt sjå att hålla trädgården vid liv. Det är alltså extremt torrt här. Sista rejäla skuren, 20 mm, kom den 13 juni, sedan stänkte det lite strax efter midsommar och därefter ingenting, bara värmebölja och den blöter ju inte ner marken precis! Rotvattnaren får cirkulera från soluppgång till sen kväll, täcker med kompost och halm för att behålla fukten, det är heltidssyssla.

Barnbarnen hjälper gärna till. Och skvättar från köket häller de flitigt på smultronen närmast huset för att alls få några bär. Där vi inte kan vattna ser det bedrövligt ut och i skogarna är det snustorrt. Blåbären och lingonen som verkade så lovande för en månad sedan - ajöss. Ingen svamp blir det heller. Suck.

...kom hjärtansfröjd! Om citronmeliss.

Citronmeliss, Melissa officinalis, är en sedan antiken välkänd och mycket uppskattad läkeväxt. Nervösa magbesvär, förkylning, huvudvärk och förhöjt blodtryck hör till åkommor som lindras med välsmakande citronmeliss. Araberna omnämner den på 900-talet som ett förträffligt medel mot melankoli - det är förmodligen på grund av den effekten som melissa också kallas hjärtansfröjd. En kopp melissa och dagen är räddad!

Det är de gröna bladen som används till te: 2 dl kokande vatten hälls över en näve färska eller 2 msk torkade blad och får dra i 10 minuter.

Även i matlagning är melissa användbar överallt där man brukar ha citron för smakens skull, såser, soppor, grytor, efterrätter. Vi stoppar alltid ett par kvistar citronmeliss i "magen" på hela fiskar när vi grillar dem. Isvatten med massor av illgröna melissablad är en uppfriskande måltidsdryck.

Jag skördar unga skott i omgångar från juni till september och torkar i knippen i ett mörkt, torrt och ganska varmt rum. Sedan repar jag ner de torra bladen i plåtburk med tättslutande lock.

I trädgården gör citronmeliss nytta som magnet för bin. Hos oss har den dessutom fått en alldeles speciell funktion. För sju år sedan dök den plötsligt upp hos den gamla bondpionen vid söderväggen (förmodligen via frön i komposten). Det visade sig snart att det täta och kraftigväxande melissabeståndet är ett utmärkt som dekorativt och stadigt stöd för de tunga piongrenarna. Men jag får hålla ständig koll för melissa är en rackare på att breda ut sig ohämmat med listiga rotskott - enda nackdelen med denna friska och hälsobringande läkeört!