Röjer och röjer och röjer...

Tillståndet i stora växthuset är bedrövligt. Tomaterna här inne och de i krukorna utanför växthusen har alla drabbats av vad vi tror är gråmögel. Det började med bladspetsar här och var för två månader sedan. Ihärdigt har vi klippt bort alla angripna blad och kvistar och slängt i soporna men pesten har bara spridit sig. Nu möglar de flesta tomater också redan innan de mognar.

Så nu har vi röjt  och tagit bort precis allt. Bara några gurkplantor får vara kvar, och broccolin som sprutar fram små knoppar hela tiden till barnbarnens förtjusning.



Några friska tomater har vi räddat och försöker nu att få dem att mogna i lilla växthuset.

Överallt står krukor från utetomaterna och väntar på att tömmas och tvättas.

Även i köksträdgården har vi röjt nu i helgen. De frösådda gästerna har avlägsnats – nu ser vi rödbetslandet!

Våra mormorshallon har inte mått bra i år, Hallonskottsjuka och något annat elände har drabbat dem så vi beslutade att ta bort hela hallonhäcken. Här ska vi plantera familjens favoritgrönsak sparris till våren:

Utöver detta har vi mejat ner en massa sly med den nyinköpta röjsågen, begränsat havtornens invation av Äppeldalen, befriat komposterna från invasion av vildhallon, rensat bort envetna älggräs från före detta fulhörnan och berikat den med två plantor, prakttry och en liten körsbärsbuske som vi räddat från undergång i Äppeldalen

Höst

Höstdagar kan vara fantastiska - som igår:

och förfärliga som idag med hård kuling och regnskurar.

Här hos oss med stor köksträdgård innebär hösten skördebestyr i kvadrat. Vi är nöjda med årets utfall. Rödbetsskörden är större än någonsin trots att odlingsbädden är översållad med diverse objudna gäster: ringblommor, tobak, rödmålla mm.

Bönor har vi också fått i stora mängder trots en trög och kall inledning på säsongen:

I grindrabatten sväller årets pumpor. Sorten heter Long Pie och frukterna kan lagras i rumstemperatur hela vintern, vi gör en härlig australisk pumpasoppa av det orangeröda, söta köttet.

De får växa tills frosten kommer och den till vänster väger redan nästan fyra kilo! Även vintersquashen 'Blue Ballet' lovar gott.

Hösten innebär också planering och plantering inför nästa säsong. Vi åkte till Zetas för att köpa en gråmalva som sällskap till vår befintliga praktbuske i pionterrassen – och kom hem med:

– Clematis 'Rouge Cardinal'

– Dahlia Karma 'Lagoon'

– Tulipa 'Black Hero'

– Tulipa 'Antracit'

– Tulipa 'Queen of Night'

– Galanthus elwesii. Turkisk snödroppe

– Tidlösa, 2 stora rosa och 4 mindre vita

– massor av blå scilla och rutiga frittilaria

(samtliga ovanstående Johans val, jag är oskyldig!)

och så en fin gråmalva, Lavatera 'White Angel'.

Vitlök blev det också, bland annat en av varje av de franska sorterna Primor, Sabadrome, Thermidrome, Vigor och Germidor. Jag väntar med att sätta vitlök och tulpaner eftersom de kan börja växa för tidigt om det är varmt i jorden men allt det övriga hann vi plantera innan ovädret kom!

Fler inlägg i höstens tecken hittar du hos Hèlena med bloggen Bland rosor och bladlöss.

I morgon...

...ska vi slunga årets honung! Förväntan är stor – nyslungad honung är en delikatess. Så mycket blir det nog inte i år, det har varit dåligt med nektar inte bara här hos oss utan alla vi pratat med i vår biodlarförening säger samma sak. Våra bin hade till och med börjat knapra på sitt honungsförråd men för några dagar sedan invintrade vi dem. Det innebär att man går igenom bisamhället och plockar bort de flesta ramar med enbart honung (flera är bara halvfyllda och knappt det) och minskar ner till totalt tio från närmare trettio ramar. De tio som får vara kvar är yngelramar och några ramar med pollen samt några outbyggda ramar där bina kan lagra vinterfodret som vi ger dem i form av sockerlösning.

Här står slungan på tork efter avtvättning.

Och här hänger några av de 15 ramar vi ska slunga. De förvaras i en tät frigolitlåda för att inte utsättas för röveri. Och nu väntar jag som sagt otåligt på att få provsmaka årets honung...

Veckans tema i Blooming Friday är Förväntan och här hos Hélena med bloggen Bland rosor och bladlöss kan du hitta fler tolkningar av temat.

Vindruvsgelé och mjölksyrade vaxbönor

Vad gör man när man inte orkar/hinner äta upp allt som mognar just nu samtidigt som frysboxarna börjar bli överfulla? Torkar, förstås, och gör inläggningar. Men i år har vi fått massor av vaxbönor och mer vindruvor än någonsin och tyckte att det vore roligt att pröva något nytt.

I fjol frös jag in förvällda bönor men de blev lite sega och trista och av druvorna gjorde jag saft som fortfarande finns kvar - barnbarnen föredrar örtte eller vatten. Beslutade att försöka göra gelé av ett gäng druvor men hittade inget recept på nätet så jag experimenterade med mycket lyckat resultat! Receptet kommer sist i inlägget.

Medan jag funderade på bönrecept råkade jag läsa på Lisas Trädgårdsblogg att hon mjölksyrar bönor med scharlottenlök. Lisa har tålmodigt svarat på mina frågor om hur och hur mycket - tack Lisa! - och nu står en kruka på jäsning! Själva krukan köpte vi för många år sedan men jag har aldrig kommit mig för att försöka syra grönsaker förut.

 Jag har följt Lisas instruktioner och här kommer receptet:

Mjölksyrade vaxbönor

1,5 l sköjda och rensade bönor i mindre bitar

2 dl klyftad lök

5 svartavinbärsblad

(1 tsk gula senapskorn)

1 l vatten

20 ml salt

ca 1 dl vassla

mjölksyrningskruka eller stor glasburk med bygellås.

1. Värm några dl filmjölk eller yoghurt till 27 grader (lillfingervarmt) och sila ifrån vasslan genom ett kaffefilter. Låt svalna till rumstemperatur.

2. Koka upp vatten och salt, se till att saltet löser sig. Låt svalna till rumstemperatur.

3. Skölj, rensa och dela vaxbönorna i lite mindre bitar så att det går lätt att packa dem i mjölksyrningskärlet. Förväll dem i omgångar i högst 2 minuter. Låt bönorna svalna till rumstemperatur.

4. Varva bönor, lök, svartavinbärsblad och ev senapskorn i mjölksyrningskärlet. Pressa ihop försiktigt. Fyll kärlet till fyra femtedelar.

5. Häll på vasslan och så mycket saltvatten att det precis täcker grönsakerna. Pressa igen så att det inte står luftbubblor kvar mellan grönsakerna och lägg på en steriliserad sten som tyngd om du inte har ett lerkärl med tillhörande lergodstyngder. Sätt på locket. Om du använder glasburk med bygellock och gummiring bör du ställa den på en djup tallrik eftersom det kan jäsa över lite.

6. Ställ kärlet i rumstemperatur i 3-4 dagar så att processen kommer igång, därefter i ca 15 grader  i 2 veckor, sedan in i kylen. Efter 4-6 veckor är det dags att smaka!

Återkommer då med en rapport!

Vindruvsgelé

Hela, rensade och sköljda vindruvsklasar

1 dl vatten till varje liter druvor

1/2 citron till 2 liter druvor

9 dl strösocker per liter avrunnen saft

1. Lägg druvor, vatten och citron i en stor rostfri kastrull och koka tills druvorna avgett sin saft, det tar ca 10 minuter.

2. Sila ifrån saften genom silduk och mät upp den.

3. Koka upp saften och låt koka 2-4 min.

4. Tillsätt sockret lite i taget, rör tills sockret har smält och koka sedan i 3-5 minuter utan att röra.

5. Ta av kastrullen och låt stå några minuter, ta sedan bort skummet med en hålslev. (Det kom med en del gelé också när jag skummade, sparade allt i kylen och sedan klickade vi det på frukostyoghurten i ett par dagar, mums.)

6. Häll upp i väl rengjorda geléburkar. Om du ska förvara gelén i kylskåp räcker det med att sätta på lock. Om du som jag förvarar i jordkällare är det säkrast att också paraffinera. Låt gelén svalna en stund innan du paraffinerar. Som extra skydd mot listiga mögelsporer brukar jag dessutom knyta en plastpåse om varje geléburk.

Av den mängd druvor som syns på första bilden blev det 12 burkar a 1,7 dl - inte dåligt. Gelén blev minst lika god som rödavinbärsgelé men inte riktigt i klass med svartavinbärsgelé. Jag kommer att göra gelé av resten av vindruvorna också!