Vita syrener, ett helt gäng har vi satt.
Älskar de vitblommande, doftande azaleorna.
Prästkragarna växer som ogräs i vår så kallade gräsmatta men vi klipper runt omkring och de blommar länge och lyser i sommarnätterna.
Den annuell jag inte kan vara utan är vit blomstertobak, drar upp dem i växthuset och strör ut dem överallt i rabatterna där de doftande blommorna svävar som fjärilar över grönskan, de blommar länge.
Till och med i kökslandet pular jag ner tobaksplantor där det finns lite plats...
Ett annat synproblem sedan tio år är makuladegeneration. Makulan eller gula fläcken finns centralt i näthinnan och är det område där man ser skarpast. Min synskärpa är bedrövlig, särskilt på nära håll. När jag ska fotografera ser jag sökbilden som ett blurr och får skjuta i blindo så att säga. Det märks säkert på många bilder här i bloggen. Om bilden är skarp är det oftast rena turen.
Ett tredje problem började dyka upp för drygt ett år sedan. Jag ser dubbelt! Inte hela tiden utan i speciella situationer: När vi åker bil i halvmörker och mörker och när vi går på teater och opera. Upplysta föremål blir alltså dubblerade: jag ser två vägar, två ex av varje bil som kör framför oss eller möter, dubbla gatlyktor osv. På teatern och operan får jag sitta och blunda växelvis med ögonen för att kunna hänga med i vad som pågår om det är flera människor samtidigt på scenen, kopian hamnar ganska långt från originalet och det hela blir ganska rörigt. Jag har genomgått datortomografi av hjärnan och där fanns inget alarmerande så utredningen fortsätter. Än så länge ser jag inte dubbelt i trädgården som tur är.
Och som tur är finns det alltså väldigt många fina växter som jag ser även i skymningen.
Det här är ett försenat bidrag till Blommig Fredag på temat "Därför älskar jag..." Fler bidrag hittar du här



































