Älgört – naturens aspirin

Nu är hög tid att samla älgörtens gräddvita blomklasar! Filipendula ulmaria, älgört eller älgräs som den också kallas, är oumbärlig i vårt husapotek som skonsamt och välsmakande alternativ till apotekens feber- och förkylningsmedel. Blommorna innehåller nämligen salicylsyra. Örten hette tidigare Spiraea ulmaria och fick ge namn åt det första syntetiskt framställda salicylsyrepreparatet, Aspirin.

Älgört växer allmänt i hela Sverige utom i fjällen och det är lätt att hitta den på sanka ängar, i diken och vid sjöstränder. Den blommar i juli-augusti och blommorna har en stark doft av honung och mandel. Man kan förväxla älgört med brudbröd Filipendula vulgaris, som visserligen inte är giftig men som saknar salicylsyra. Brudbröd växer på torra marker och har en ganska kal stjälk och små ätliga knölar på rötterna.

Jag plockar ganska mycket älgörtsblommor, helst när de just har slagit ut, torkar på galler i mörkt och torrt utrymme och förvarar i glasburkar.


När febern och förkylningen eller den reumatiska värken drabbar någon i storfamiljen brygger vi medicin: 1,5 dl kokande vatten hälls över drygt 1 msk torkade blommor som får dra i 10 minuter innan de silas ifrån. Två sådana koppar te om dagen är lagom dos. Gott, garanterat magvänligt och dessutom ger det en lugn sömn. Bonus: häll lite ytterligare vatten på de frånsilade blommorna och använd som ett sammandragande och uppfräschande ansiktsvatten!