Salvkokarkurs och skrivarverkstad

I söndags bar det av till Hälsingland och salvkokarkurs. Vi fick lära oss att göra ringblommesalva, ullfettssalva och sheasmörssalva. Samtliga salvor "kokas" i vattenbad och vår lärare använde kallpressad rapsolja till de två förstnämnda salvorna och jojobaolja till sheasmörssalvan. I samtliga fall börjar man med att smälta bivax och när det är flytande tillsätter man oljan och sedan fettet/smöret.

Ringblommesalva känner de flesta till, den är bra mot torra händer och min man blev av med smärtande självsprickor på hälarna när han började använda den. Bra också vid babyvård. Ullfettssalva och sheasmörssalva är nya bekanskaper för mig. Sheasmörssalvan salvan lär skydda huden i kyla,sol, vind och vatten. Den är vattenavvisande. Kan ge lindring vid psoriasis. Används som tassalva, ska testa på Tim när hans trampdynor känns torra. Ullfettssalvan lär vara bra mot självsprickor på händer och fötter, bra på torr och narig hud, lindrar vid kliande eksem.

Och nu vet jag vad jag har gjort för fel. Man ska röra. röra, röra. Både när bunken står i vattenbadet – vilket jag har gjort – och en bra stund efteråt – vilket jag helt har missat!

Här fyller vi ringblommesalva i burkarna med hjälp av en fiffig plaststrut:

Nu ska jag koka om mina rinniga respektive stenhårda salvor så gott det går och i sommar ska jag samla röllika och johannesört i mängd och givetvis odllar jag massor av ringblommor!

På måndageftermiddagarna har jag skrivarverkstad med mina tre tjejer som går i högstadiet. Vi jobbar med recensioner, referat, debattartiklar, författarpresentationer och annat som de förväntas kunna skriva i skolan. Varje gång inleder vi med en speciell skrivövning som jag kallar för "show-not-tell". Hemingway lär ha svarat på frågan från en journalist vad man ska tänka på om man vill bli en bra författare: Show them, don´t tell them! Them är alltså läsarna och hemligheten är att gestalta.

Vid vår första skrivträff gav jag var och en en lapp där det stod: X är rädd. Jag förklarade att nu ska vi skriva utkast till början på en text om någon som är rädd men vi får inte använda ord som rädd, skraj, skräck o.d. utan vi måste försöka skriva så att man förstår att personen är rädd. Vi skulle skriva i 10 minuter (numera förlängt till 15 minuter) och sedan skulle de som ville läsa upp sitt utkast och få gensvar. Skribenten äger sin text, jag tittar inte på den, så stavning och interpunktion petar man inte med i utkastskedet. Man avgör själv om man vill gå vidare med texten. Givetvis skriver jag också själv. När det blir dags att läsa upp börjar jag och beställer vilken typ av gensvar jag vill ha från gruppen. I det här fallet: var lyckas jag förmedla att personen är rädd. Särskilt lyckade formuleringar kan jag också be gruppen peka ut. När man känner sig trygg med gruppen pch angelägen om att förbättra ett lovande utkast kan man be gruppen om förslag till ändringar.

Nu har vi gjort ett antal liknande övningar med utgångspunkt i meningar som X är kär, X är nervös, X är orolig för sin anorektiska kompis, och numera ber jag tjejerna föreslå show-not-tell-meningar. Jag väljer ut några av förslagen och skriver ut på lappar som man får välja bland. Igår var ett av förslagen: X orkar inte gå till skolan idag, verkligen inte. Emmy valde den lappen, och jag har fått hennes tillstånd att publicera hennes utkast här:

"Sprakande färger bleknar, virvlande mönster tonas ut och övergår i vardag allt eftersom medvetandet smyger sig på bakifrån, upp genom kudden och biter mig i öronen med vassa tjut. En arm som reflexmässigt sträcks ut famlande efter väckarklockan, fingrar som snubblar över ett belamrat sängbord, trevande efter knappen som ska tillåta mig att gömma ansiktet under det fluffiga, varma täcket en sista gång. Triumf när ett pekfinger stöter mot en välbekant form och ljudet äntligen slutar. Men nu har medvetandet gnagt sig in i hjärnan, barriärerna sänks, ljus forsar in genom de svullna ögonlocken, tallrikar skramlar öronbedövande högt. Måste jag? Kan jag inte skippa duschen, frukosten, vad som helst? Jag vill bara känna täckets värme omfamna mig fem minuter till. Men nu är det för sent. Nu har tankarna vaknat, alla fladdrande färger är borta och kvar finns bara skarpt ljus från en taklampa, kalla tår och ilska. Vem som än väckte mig ska få betala dyrt. Nu slås tankarna på som lysrör, flimrar till och blir fruktansvärt klara. Måndag är här, ärkefienden har kommit tillbaka för att hämnas. Han har fått in första slaget, det står 1-0 till Måndag."