Potatisätarna

Varje höst när jag tar hand om potatisskörden tänker jag med viss skräck på van Goghs kongeniala målning Potatisätarna.

Ja, vi är storätare av dessa läckra knölar och skörden brukar räcka tills vi kan krafsa fram lite nypotatis kring midsommar. Amandine är den enda sort vi odlar numera. Under vintern äter vi raggmunk eller rårakor en gång i veckan och strömming med pressad potatis likaså en gång i veckan. Ibland blir det Tinas potatisgratäng och ibland potatis- och purjosoppa.

Just nu skördar jag för fullt, en ganska omständlig procedur. Först sköljer jag bort jorden och torkar av med hushållspapper,  sorterar efter storlek och lägger på tork mellan tidningar på storstugans golv.
Lätt skadade eller brunfläckiga läggs för sig och förbrukas först av alla. De som råkat bli lite gröna sparas som utsäde om de är fina för övrigt.

Lägger ut dem på hyllorna i jordkällaren, tidningar under och över.

Normala år brukar det bli fyra hyllplan med två lager på varje. I år har det varit så vansinnigt torrt så skörden blir tyvärr lite mindre.

Men några riktiga bamsingar blev det även i år. Här är den största, 343 gram!

Efter potatisen sår jag gröngödsling på hela odlingsbädden. I år blir det bockhornsklöver, vitsenap och honungsfacelia. Någon gång i början av oktober myllar jag ner alltihop.

Tack vare regnandet i början av veckan har fröna redan börjat gro - trots att de var från 2014!