Var rädd om mig!

Jag heter Limax maximus, vanligen kallad pantersnigel eller leopardsnigel, på norska boaskølsnegle, och jag bor sedan några år i Fagerdala trädgård även om mina förfäder ursprunglingen är invandrare, inplanterade i Sverige under nittonhundratalet. 

Här i trädgården har jag alltid varit fredad, främst för att Laila tycker att jag är så snygg, men också för att hon aldrig ertappat mig på växande gröda. Och nu i år när vi plötsligt har blivit väldigt många Leoparder, som hon helst kallar oss, har hon bestämt sig för att ta reda på mer om oss. Bland annat vet hon nu att jag hjälper jag henne i jakten på spansk skogssnigel, den så kallade mördarsnigeln. Det är nämligen jag som är den verkliga mördarsnigeln, jag är ett rovdjur  och jagar och äter andra sniglar levande medan den spanska skogssnigeln mumsar sig sig sina döda släktingar (och Lailas odlingar). 

Så nu har Laila och Johan beslutat att ta extra väl hand om mig och mina artfränder genom att inte beställa några nematoder och genom att sluta lägga ut järnfosfat som skadar alla sniglars matsmältningsorgan, även våra. Handgriplig bekämpning med sax och påse är det som gäller här för spansk skogssnigel, åkersnigel och trädgårdssnäcka. Själv kryper jag lugnt vidare.

I ett kommande inlägg berättar vi mer!