lördag 11 mars 2017

Medan jag väntar...

...att solen ska torka bort snön för den här gången


så att jag kan fortsätta vårstäda rabatterna


tar jag en sväng kring gamla trädgårdsförrådet, en av få byggnader förutom torpet som fanns här när vi köpte Fagerdala. Underhållet här är minst sagt eftersatt




Utanför vedboden ligger några kvarglömda vedträn som blivit bostad åt både det ena och andra i växtväg


men inne ligger veden luftigt men skyddat


av ett tak med spår av ett annat, okänt liv.

En glimt av vedbodens innertak fotograferat underifrån

Undrar hur de som byggde och bodde här på trettiotalet hade det?

15 kommentarer:

  1. Ni har mycket snö kvar ännu ser jag, men det töar nog bort snart även hos dig :) Tänk vilken skatt om du skulle hitta bilder på huset från 30-talet, det hade ju varit superkul om det då var färgbilder ;)Vi får hoppas på det bästa med våra ryggar :)Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är faktiskt mera snö än vad som syns på bilderna! Behövs ett vårregn troligen.
      Ryggen, ryggen - ja vi får kämpa!
      Kram

      Radera
  2. Vakre bilder! Flott patina på det du viser. En ser ja at det er gammel, men det er sjarmerende.
    Det er mer snø her.

    God helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är mycket mera snö än vad som syns på bilderna! Långt kvar till vår...

      Radera
  3. Och du som säger att du inte gillar trädgårdskonst !!! Du har precis tagit mig till en trädgårdsvernissage av fantastiska konstverk, målade av Tidens Tand och Trend. Bättre blir det inte. Du har känsla för detaljer, Laila. Otroligt fint fångade bilder!
    Kram, Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trädgårdskonst och trädgårdskonst - bästa "konsten" står naturen för! Tack för berömmet, jag försöker som du ser!
      Kram

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  4. Hei. Fine bilder du viser. Nå er snøen i ferd med å forsvinne her. Nå vil vi ha vår. Ønsker deg en fin dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst vill vi ha vår men här tar det nog längre tid än hos dig innan snön försvinner.
      Allt gott!/Laila

      Radera
  5. Patina bästa trädgårdskonsten! Vedboden har helt enkelt sitt eget liv och sin egen historia. Tycker så mycket om byggnader, liten som stor, som tappert kämpar på och åldras med behag även om vi inte ger kärlek eller till och med överger.
    Kram/Anette

    SvaraRadera
  6. Morfar och mormors beskrivelser av 30-talet finns i minnet, kanske det enormt fattiga 20-talet ännu mer. Men så småningom lyckades de bygga ett rejält hus med dagens mått mätt och naturligtvis.. ..en vedbod. Det var morfar som lärde mig hugga. Hugg lågt - då hugger du dig i foten om du missar :) Idag när jag tänker på det vet jag inte om foten är bättre än knät.. men han talade av erfarenhet :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  7. Dina bilder är vackra och minner om svunna tider. Det är svårt att föreställa sig hur det var att leva som torpare i seklets början och på trettiotalet. Förbud mot att ha livegna hade väl ännu inte kommit och många fick nog göra det som krävdes för att överleva, utan någon tid att fundera över varken det ena eller det andra. Mina föräldrar är födda på tidigt tjugotal och deras berättelser känns overkliga idag. Hur kommer det att se ut om ytterligare hundra år? Finns det några vedtravar då? Hoppas det!
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  8. Y aquí almacenando leña para la chimenea y tener un agradable confor, cuando hace frío.

    Besos Laila.

    SvaraRadera
  9. Laila, me da la sensación que algo le pasó a la preciosa casa, al no entender el idioma no me entero, mas veo un candado abierto un cuadro oxidado... Aunque más arriba tienes dos lindos cuadros o fotos, como queramos llamarlo.
    Deseo con el alma en la mano, que nada malo os haya pasado.

    Perdona mi demora, estuve de viaje, supongo que lo sabes si me has leído. De vuelta a casa me agarre una fuerte gripe que aún estoy convaleciente.

    Hasta otro momento reina. Te dejo mi gratitud y mi estima siempre.

    Se muy -muy feliz, mirando adelante.

    SvaraRadera