lördag 28 augusti 2010

Hjälp! Vad heter våra växter?

I trädgården finns ganska många växter som vi tyvärr inte vet namnen på. Några plantor har vi fått, andra har hittat hit själva. Och planteringsritningen över vårt woodland med över 40 rhodisar och azaleor och 7 magnolior försvann spårlöst efter att vi kastat alla namnlappar...
Nu hoppas vi att någon bloggbesökare kan hjälpa oss att identifiera åtminstone någon av våra namnlösa favoriter.

Först en "hit-hittare". Den växer i en matta av vintergröna på ganska mager och grund jord och dyker upp först i augusti, innan dess ingenting. De blå spirorna är 1 dm långa, plantan ca 5 dm hög. Blomningen varar några veckor.

Nummer två är en expansiv marktäckare och härlig kantväxt. Vi fick en liten planta för några år sedan. Jag har tagit vara på alla sjävsådda exemplar och nu frodas den lite varstans i trädgården, bland annat här vid pionterrassens torvmur där den stortrivs.

Den ger ett första överdådigt flor i juni och ett andra mer sparsamt nu i aug-sept. Här nedan syns den centimeterstora blomman i närbild.

Den tredje växten fick min man "på köpet" när han uppvaktades med ett lagerbladsträd i juni i år. Vid foten av trädet fanns en liten utfyllnadsblomma som jag efter viss tvekan satte ut i en glipa mellan vinterskadade azaleor. Nu har den nästan tiodubblat sin storlek och verkar gilla surjorden! Den blommar och blommar och skräpar inte ner och är allmänt trevlig eftersom den livar upp woodland efter de traditionella surjordsväxternas blomning.

Den fjärde är min absoluta favorit i trädgården. En lövfällande azalea som blommar på bar kvist tidigast av alla växter i vårt woodland. Fotografierna återger inte riktigt den fantastiska blå färgen som jag upplever den i verkligheten. Efter blomningen kommer små lansettformade blad, gråskimrande, den är gråast och tätast av alla våra lövfällande azaleor. När vi köpte våra två plantor var de ett par decimeter höga, nu är den största nästan meterhög och den andra som står intill men är lite klämd av rhodisar bakom den är en dryg halvmeter hög.


Till sist något helt annat - dagens skörd. En korg fylld med läckerheter från trädgården för leverans till barnbarnen.

tisdag 24 augusti 2010

Tomater, tomater!

Plötsligt har man fler tomater än man hinner äta upp. Vad gör man? I många år har jag letat efter alternativ till att bara hacka, förvälla och frysa in tomater för framtida användning i grytor och soppor. Här kommer ett lyckat experiment!

Fagerdalas supergoda ketchup

Ingredienser:

1 kg mogna tomater, röda och/eller gula

400 g syrliga äpplen

175 g gul lök

Samtliga grönsaker anges i rensad vikt. Om man inte har någon våg till hands kan man ta ca 14-15 medelstora tomater, 3 gröna äpplen och 2 ganska stora lökar.

1-2 chilifrukter (beroende på hetta, jag tar 1 ganska beskedlig jalapeno och 1/2 aji som är ganska stark, tar bort alla frön och det vita inuti), alternativt drygt 1 tsk chilipulver

3 dl vitvinsvinäger

3 dl muscovadosocker (jag tar ljus muscovado men om man vill ha det hela lite mustigare tar man mörk)

1 msk salt

6-7 finmortlade kryddpepparkorn


Den här satsen ger drygt 15 dl ketchup. Förbered flaskor eller burkar genom att diska dem och sedan sterilisera på 100 grader i ugnen.


1. Ta bort stjälkfästet på tomaterna och skär dem i mindre bitar. Skär äpplena i klyftor och ta bort kärnhus, skala om skalet är tjockt. Skär i mindre bitar. Skala och hacka löken. Ansa och finhacka chilifrukterna. Mortla kryddpepparkornen.

2. Lägg alla ingredienser i en stor kastrull och låt puttra i ca 1 timme, först under lock, utan lock de sista 10 minuterna. Rör om i grytan då och då, särskilt på slutet.

3. Mixa. Bäst är att använda mixer på hushållsassistent, näst bäst är matberedare, stavmixer i nödfall... Det ska bli en slät och inte alltför tunn sås. Min blir lite tunnare än "vanlig" ketchup.

4. Fyll flaskorna/burkarna, tillslut genast. och låt svalna. Förvara i kyl, sval eller jordkällare.

fredag 20 augusti 2010

Somna sött med ljungte

Det fungerade på våra barn en gång i världen och det fungerar på våra barnbarn. När de har svårt att somna på begäran, som nyligen inför skolstarten, brygger jag kvällste på ljungblommor. Fyra pratglada kusiner som tillbringade de sista lovdagarna tillsammans här på Fagerdala och som dittills tisslat inpå småtimmarna sov efter en halvtimme.


Ljung, Calluna vulgaris, innehåller antiseptiska och sammandragande ämnen och brukar nämnas som medel vid urinvägsinfektioner. Mindre känt är att örten har milt sedativ verkan och kan användas som ett ofarligt sömnmedel. Om ljungte kan hjälpa vuxna med svåra sömnproblem vet jag inte men det skadar inte att testa. Gott är det också.

Nu i augusti när ljungen just har slagit ut är bästa tiden att samla blommorna. Jag repar försiktigt loss dem från plantorna på plats och breder sedan ut dem på smörpapper eller tunn väv. De torkar på några dagar i rumsvärme och förvaras i glasburk.

En dryg matsked blommor till en kopp te är en lagom dos. Häll på kokande vatten och låt dra i 10 minuter.

onsdag 18 augusti 2010

Mina bästa squashrecept

Ja, så står man där igen med en himla massa squash. Genom åren har vi testat olika recept. Ingen i storfamiljen på tolv personer gillar fyllda squash, varken med köttfärs eller svamp. Ratatouille går inte heller hem. Så småningom har vi utarbetat några rätter som alla, även barnbarnen, äter med god aptit.


Gräddgratinerad squash brukar vi ha som tillbehör till grillade lammfärsbiffar och färskpotatis. Garanterad succé.



1. Sätt ugnen på 200 grader. Skölj och slanta squashen och lägg i smord ugnsfast form.

2. Häll på vispgrädde så att det täcker till hälften ungefär men se till att skivorna får en hinna av grädde. Salta lite och ta några tag med svartpepparkvarnen.

3. Gratinera tills skivorna är mjuka och grädden fått lite färg. Servera bums.


Squashsoppa låter inte särskilt lockande men är en höjdare. Receptet är beräknat till 2 personer.


Ingredienser:

1 gul lök

3 msk olivolja

400 g squash

3 dl buljong

1 dl vispgrädde

salt och peppar


1. Hacka löken och fräs i oljan på svag värme i en kastrull. Löken ska bli mjuk utan att ta färg.

2. Tillsätt den skalade och tärnade squashen och låt det hela puttra tills squashen mjuknat.

3. Tillsätt 3 dl buljong. Jag brukar ta lantbuljong men en god hönsbuljong går också bra. Koka upp.

4. Ta kastrullen från spisen och mixa till en slät puré.

5. Tillsätt 1 dl vispgrädde. Koka upp, smaka av med salt och peppar och servera.

Om man har mycket squash kan man frysa in soppbasen efter steg 2.



Syltad squash. Trots att jag försöker skörda mina squasher när de är ganska små, 1-2 dm, så lyckas några alltid gömma sig och bli riktigt STORA. Det här receptet använder jag till bamseexemplar.


Ingredienser (receptet kan dubblas):

1,2 kg squash

2 dl ättisksprit 12%

2 dl vatten

2 tsk salt

2-3 bitar muskotblomma alt torkad ingefära

1/2 tsk vitpepparkorn

1 msk gula senapsfrön

4 dl socker


1. Skala squashen, dela den på längden, gröp ur kärnor och det "svampiga". Om squashen är väldigt stor kan man klyva halvorna en gång till på längden. Skär sedan drygt centimetertjocka skivor.

2. Blanda ättika, vatten och salt i en vid bunke. Lägg i squashbitarna, täck med en tallrik och låt stå 12 timmar.

3. Häll över lagen i en kastrull, tillsätt kryddor och socker och koka upp. Lägg i squashbitarna och koka på svag värme tills de är mjuka.

4. Ta upp bitarna med hålslev och lägg dem i rengjorda och varma glasburkar.

5. Koka ihop lagen ca 10 minuter och häll den bums över bitarna. Sätt på lock.

6. Förvara svalt. I vår jordkällare håller sig inläggningen ett par år.




torsdag 12 augusti 2010

Skörden i år - toppen och botten

Odlingssäsongen 2010 är extrem, inte bara när det gäller vädret. Skörden blir ojämn, superduper bästa någonsin för vissa grödor, totalflopp för andra som brukar ge hyggligt.

Först succéerna: Tomaterna har aldrig tidigare varit så fina, välsmakande och många!


Samma gäller squashen. Sedan drygt 3 veckor skördar vi 6-8 stycken dagligen från plantorna som växer som aldrig förr på sin limpa. Lyckligtvis gillar barnbarnen min squashsoppa!

Den gula löken blev ovanligt stor och fin. Nu ligger det som är kvar på tork i ett förråd.

Potatisen! Favoritsorten Amandine är alltid god och rikgivande men i år är den otrolig. Vi har tullat plantorna sedan midsommar och trots att sniglar nu efter regnen mumsar på blasten om nätterna fortsätter de att producera osannolikt många helt felfria knölar.

Nu till flopparna: Största besvikelsen är utan tvekan rödbetorna. Första sådden lade av under torkan, andra omgången växer långsamt och ser lite ynklig ut.

Även störbönorna som skymtar på bilden med squashlimpan ovan är veka och bleka och har sent omsider börjat blomma lite spretigt.

Kronärtskockorna, slutligen, är rena katastrofen. Det blir inga skockor i år... Ingen bild heller.

onsdag 11 augusti 2010

Åkerfräken som ogräs

Förra inlägget handlade om åkerfräken som välgörare i trädgården i form av stärkande avkok. Om åkerfräken växer i trädgården är det däremot att betrakta som ogräs, ett ganska knepigt sådant. I kommersiell och storskalig odling, exempelvis veteodling – en katastrof. I villaträdgården och i småskalig köksväxtodling ­ hanterbart, glädjande nog! Men för att kunna bekämpa åkerfräken på bästa sätt behöver man veta lite om växtens konstitution.


När åkerfräken väl etablerat sig genom att sporer från de klorofyllösa sporaxen kommit flygande med vårvinden kan rötterna på någon säsong nå flera meters djup! Och inte nog med det: de skickar ut horisontella rotskott på flera nivåer ner i marken. Dessa skickar i sin tur upp vertikala rötter så att växten nästa år kan producera massor av nya sporax! De gröna vipporna kommer senare och de är sterila men bidrar förstås till att växten kan samla näring och sprida sina rötter med stor kraft.

Åkerfräken utvecklar alltså ett flerskiktat, ständigt expanderande rutnät av rötter som är onåbart för plöjning, grävande och normal ogräsbekämpning. Det finns inte heller några kemiska preparat som kan ta kål på rötterna. På nätet har jag hittat många rapporter om forskningsprojekt och försök med kemiska bekämpningsmedel men resultaten har hittills varit blygsamma och föga bestående.

På bilden från Kultura - biodynamisk tidskrift 1:1988 visar A två klorofyllösa sporax, B ett spirande grönt skott, C en färdigutvecklad steril grön vippa och G underjordiska stammar med rotknölar som lagrar kolhydrater.




Glöm alltså alla planer på att försöka gräva bort åkerfräken eller täcka över partier med åkerfräken under några år ungefär som man kan göra med kirskål. Det fungerar inte! Även om det funnes ett fungerande gift skulle jag inte använda det. Men som hobbyodlare kan man hålla problemet under kontroll genom att göra rätt sak i rätt tid.

I den här trädgården har vi inte åkerfräken (peppar, peppar...) men utanför stängslet har den närbesläktade och lika besvärliga ängsfräken dykt upp sedan några år. Så här bekämpar jag fräkenväxter:


1. Så fort sporaxen visar sig på våren tar jag bort dem. Åkerfräkens gul-vit-bruna sporax kommer upp först (se foto till vänster och A i teckningen ovan). Hos ängsfräken sitter sporaxen i spetsen på de gröna vipporna och kommer alltså lite senare. Jag tar bort rubbet innan sporerna hinner utvecklas och sprida sig. För säkerhets skull eldar jag upp alltihop bums.








2. Vartefter de gröna skotten skjuter upp i trädgårdsland och rabatter såpass att jag ser vad det är så rensar jag bort dem. Utarmningsstrategi, alltså. Att rotsystemet finns kvar därnere i djupet många år framöver kan både trädgården och jag leva med. Vad jag förstår skadar det inte mina plantors rötter.


Åkerfräken till avkok hämtar jag på fyndplatser långt från tomten, första skörden i slutet av juni och andra i början av augusti. Aldrig i min trädgård eftersom jag inte tillåter vipporna att utvecklas!



torsdag 5 augusti 2010

Gäst i hallonhäcken

Sedan några dagar spatserar den här metallicglänsande krabaten omkring i hallonhäcken. Kroppen är tre centimeter lång, antennerna ännu längre. Vi tror att det är en myskbock, Aromia moschata. Vad den gör i hallonhäcken har vi inte lyckats klura ut. Den mumsar i alla fall inte på hallon som våra otaliga getingar gör.


PS Fredag morgon: Inspekterade hallonlandet vid sextiden och hittade fler myskbockar, två av dem inbegripna i parningsakt! Gynnaren från igår raggar fortfarande förgäves.

tisdag 3 augusti 2010

Trädgården genom ett barnbarns ögon

Hej! Det här är Lailas barnbarn Emmy som skriver. Jag har tagit lite närbilder på trädgården som jag ser den. Det är alltid lika kul att vara här, speciellt nu när det mesta börjar mogna.

Eldfärgad Rudbeckia, jag tyckte den hade såna otroliga färger!

En halvmogen tomat utanför växthusen. Ser fram emot att plocka den... ;-)

En fin färgkombination.

En riktigt härligt blå riddarsporre. Blå är helt klart den finaste färgen på blommor!

En kul liten krumelur på en gurkranka.

Gurkört, gott i sallad faktiskt.

En ovanligt silvrig och fin purjoblast i grönsakslandet.

Små söta förgätmigej som jag bara var tvungen att fota!

Jag hoppas att alla som läser det här får några fina sista sommarveckor och en trevlig höst!

/Emmy :-)