Visar inlägg med etikett Äkta vallört Symphytum officinale. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Äkta vallört Symphytum officinale. Visa alla inlägg

onsdag 3 juni 2015

Vallörtskoncentrat till gödning

Jag använder ovanjordiska delar av äkta vallört till gödselvatten åt mina grödor.


Särskilt tomater och gurkor mår bra av vallört vid fruktsättningen. Vallört innehåller inte så stora mängder kväve som nässlor, men riktligt med kalium och fosfor. Jag brukade skära av ovanjordiska delar ned till 5-10 cm ett par gånger per säsong, packa dem i stora hinkar, häll på vatten, förse med ock och låta stå ca 4 veckor. Nackdelen var att det stinker förfärligt när det börjar bli klart att använda gödselvattnet. Men i våras råkade jag läsa om en annan metod, i Året i köksträdgården av Tyra Hallsénius-Linde beskriver hon hur hon använder en hink med kran nertill och lägger vallörtsblast utan vatten i press i hinken. Ut kommer så småningom koncentrerad, nästan luktfri vätska som är hållbar upp till ett åt på svalt och mörkt ställe.

Det slog mig att jag hade några bokashihinkar  som är kranförsedda nertill. Bokashimetoden fungerade inte för mig (det hela blev bara kletigt, illaluktande och bröts inte ner tillräckligt snabbt i odlingsbänkarna). Men kanske duger behållarna till framställning av vallörtskoncentrat? Det var värt ett försök.


Samlade en drös vallörtsblad och packade i en tom behållare,


lade på bottenplattan,


en tung sten ovanpå den


vänta, vänta.

Efter två veckor kunde jag tappa den första koppen koncentrat. Kommer väl till pass eftersom jag har arrangerat en speciell låda till två citrongurkor jag fått av grannen. Lådan är fylld med enbart kokosfibrer. De innehåller inga näringsämnen att tala om utan näring måste tillföras kontinuerligt vid vattningen. Och här kommer koncentratet från vallörten väl till pass. Prövar mig fram med spädningen men måste leta på nätet efter rekommendationer. Återkommer här med uppgifter om jag hittar något.




fredag 11 november 2011

Experiment med salva av vallörtsrot

Äkta vallört är min bästa läkeväxt, suverän på svårläkta sår och bra mot muskel- och ledvärk. Jag brukar torka roten och göra avkok när jag behöver använda den. Men nu när jag ändå är igång med att tillverka salvor med torkad ringblomma och johannesört har jag försökt mig på att göra salva med färsk vallörtsrot.

Vallört står till höger, johannesört till vänster och ringblomma i mitten.

Så här gjorde jag vallörtssalvan: Värmde 1,2 dl olivolja och drygt 30 g bivax i vattenbad. Tillsatte ca 1 dl rengjord och finhackad rot och rörde då och då medan det hela svalnade. Nu får det stå och dra ett par veckor i stugvärmen. Därefter värmer jag upp burken igen, silar ifrån rotbitarna och tillsätter eventuellt lite mer olja eller vax beroende på hur konsistensen blir.


Äntligen har jag efter mycket letande hittat en butik på Söder som säljer små bruna glasburkar och glasflaskor! De olika salvorna kommer att hamna i burkarna och sedan återstår att be barnbarnen att göra etiketter!

PS (skrivet den 10 december 2013) Kan rapportera att experimentet blev mycket lyckat! Salvan fungerar utmärkt på småsår och lindrar muskelvärk. Salvan är mycket hållbar om den förvaras svalt.

måndag 19 april 2010

Vallört - min bästa läkeört

Svårläkta sår, värk i leder och muskler, acne, brännskador, skavsår. Det är några exempel på hur jag använder roten av Äkta vallört, Symphytum officinale. Jag garanterar att den är otroligt effektiv! Så fort jorden reder sig gräver jag upp ett par plantor. Rotsystemet är mycket djupt och plantorna kommer alltid tillbaka på samma plats senare under sommaren. De orörda plantorna sätter snabbt fart och jag skördar blad och stjälkar 4-5 gånger under säsongen och använder som "medicin" för trädgården, som gödselvatten, mot bladlöss, som kompostaktivator. Ungefär som nässlor, men bättre i dessa avseenden enligt min erfarenhet.


Rötterna är kraftiga och köttiga. De som har en liten bladtofs upptill tar jag åt sidan och gräver ner på ängen utanför inhägnaden, där de snabbt blir nya plantor som trivs bra i den djupa lerjorden. Rådjuren brukar inte knapra på de stickiga bladen.









Jag sköljer och skalar rötterna noga. Allt överblivet växtmaterial lägger jag i en hink med vatten som får stå i växthuset ett par veckor innan jag silar, späder ett till femton och vattnar mina värdefullaste växter. Innehåller kalium, kisel, magnesium och andra spårämnen, mums! De skalade rotbitarna skivar jag tunt...


...och trär upp dem på trådar för torkning i ca 40 grader i ugnen. De innehåller slemämnen som ger mina händer babyhud av att pyssla med dem, men som också gör att slantarna limmas fast vid underlaget om man försöker torka dem på galler eller bakplåtspapper. När jag behöver använda roten gör jag en dekokt av rotbitar och vatten i proportionerna ett till tio ungefär. Rot och vatten kokas upp, får sjuda i 10-15 minuter,svalna och silas. Till sår o.d. dränker jag in en steril bomullstuss eller kompress med avkoket. Gasbinda eller jätteplåster utanpå. Avkoket håller sig i kylskåp någon dag.

Till behandling av värkande leder eller muskler mal jag rotbitar och sjuder i vatten 15 minuter till en lagom grötig gröt som jag lägger i en påse av lakansväv. Påsen ska täcka den onda stället. Påsen är ganska blöt så jag brukar sätta på en plastpåse innan jag täcker med elastisk binda eller gasvävsstrumpa eller en gammal T-shirt beroende på var värken sitter.

Förutom slemämnen innehåller äkta vallört bl.a. garvämnen och allantoin, en sårläkande och inflammationshämmande substans. Den innehåller också lasiokarpin som kan framkalla tumörer och förgiftningar vid invärtes bruk.

Det finns flera varieteter av vallört, en med gulvita blommor som växter norrut och en fodervallört med blå blommor och en uppländsk vallört som också har blåaktiga blommor. De innehåller troligen ungefär samma ämnen som Äkta vallört men jag har ingen erfarenhet av dem.