Här kommer utlovad rapport från orangeriet i nuvarande, mycket provisoriska, skick.
Inga invändiga ytor är färdigbehandlade. Tänk vitt tak, vitkalkade murar, tegelgolv. Vi har alltså ändå möblerat med en del av det som stått och väntat i snickarbod och andra utrymmen.
Här vid det mer än tvåhundraåriga slagbordet intar vi numera alla måltider utom frukost.
Än så länge gapar många lerkrukor tomma men givetvis ska vi ha fler växter än våra gamla hibiskusar här, citronträd och fikon står på min önskelista.
Keramikfrisen som Johan och yngste sonen gjorde i samband med den märkliga kärnkraftsomröstningen för evigheter sedan kommer att hitta sin plats när väggarna är färdigbehandlade.
Ser nu när jag tittar på bilderna att förfärligt många av möblerna är av furu, omålade eller avlutade. Too much, helt enkelt. Kommer nog att måla skänken ljusgrå vad det lider.
Diska diska diska...
När jag inte har vattnat vattnat vattnat den sista tiden, har jag äntligen lyckats få ut alla frösådda plantor från växthuset. Bara att plantera 200 purjolökar tog en dag av mitt liv. Jag förstår om det låter snurrigt med 200 purjolökar men dels använder vi mycket själva i grytor, fisksoppa, wok, dels har vi två barn och sex barnbarn som verkligen gillar purjo. Det händer att flera av barnbarnen önskar potatis- och purjosoppa till födelsedagsmiddag!
Johan sitter mest vid datorn och skriver, just nu en rapport från ett stort forskningsuppdrag han genomfört under våren.
Och idag i gryningen började det faktiskt stänka lite vatten även på Fagerdala! Hittills bara ca 7 mm men tillräckligt för att det ska bli sådär härligt fuktigt och disigt i luften. Som synes har dalen klarat den långvariga skriktorkan ganska bra. Värre är det med området uppe kring torpet. Där är gräsmattan halmgul, kaprifolen halvdöd, blåbärskarten bortskrumpnade. Jag visar ingen bild på eländet. Vissa saker lär man sig att blunda för när man har en jätteträdgård...