Visar inlägg med etikett Maskros Taraxacum officinale. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maskros Taraxacum officinale. Visa alla inlägg

tisdag 19 april 2016

Veckans Vilda Växt: Maskros, Taraxacum officinale

Veckans vilda växt är en ört som de flesta känner igen och som många trädgårdsägare hatar – maskros, Taraxacum officinale.

Tillnamnet "officinale" antyder att maskrosen är en etablerad läkeväxt känd sedan mycket länge. Fortfarande väcker den forskares intresse. Så här skriver professor Toivo Rautavaara på www.2000taletsvetenskap.nu:
"Om vi t.ex. jämför två sallatväxter från familjen Compositae, maskros och huvudsallat, finner vi, att maskrosen innehåller över 3 gånger mera protein, 5 ggr mera fett, 4 ggr mera kolhydrater, 4 ggr mera kalcium, 5 ggr mera fosfor, 4 ggr mera järn, 7 ggr mera vitamin B1, 6 ggr mera niacin, 3 ggr mera C-vitamin och 12 ggr mera A-vitamin än den odlade sallaten. Därtill är maskrosen ytterst nyttig för hälsan, särskilt för levern och gallsystemet. I Finland har startats en vetenskaplig undersökning av maskrosens verksamma ämnen och deras utnyttjande."

Hela växten (utom möjligen stjälkarna) kan användas. Just nu är det de späda bladen vi plockar och blandar i salladen. De smakar lite beskt även när de är späda men om man gillar ruccola går de an.


För att mildra beskan kan man täcka över plantorna en tid ungefär som man gör med rabarber.


Beskan kommer från bitterämnena som samtidigt gör markrosen så himla nyttig! Det är de ämnena som stimulerar körtelsekretionen i bukspottskörtel, lever och galla, viktigt för att dessa organ ska kunna göra ett bra jobb när det gäller att rena vårt blod från slaggprodukter och gifter.


Förra veckan var barnbarnet Emmy här och plockade med sig en massa ogräs, bland annat maskrosblad som hon gärna fräser tillsammans med vitlök i smör och pressar citron över innan hon serverar som tillbehör till fisk.


Roten är otroligt näringsrik vilket gjort att den hamnat bland de viktigaste växterna på Försvarsmaktens överlevnadslista. 20-30 rötter täcker dagsbehovet av kolhydrater för en vuxen man! 
Innehåller dessutom många viktiga mineraler.

Roten är ännu bittrare än bladen men kan förvällas vilket tar bort mycket av beskan. Man skalar och hackar roten, kokar i lite vatten under 15 min, häller bort kokvattnet och använder bitarna i t.ex. en gryta, gärna med andra rotsaker.

Det dröjer inte länge innan knopparna börjar visa sig. Testa då att smörsteka knopparna, Karin Fransson, välkänd kock och krögare på Öland och tidigare medarbetare i radions program Meny, säger att det är något av det godaste hon vet. Klicka Här  så kommer du till receptet.

När maskrosen öppnar sina solgula korgar fulla med blommor är det dags för mig att ta min korg och gå ut och skörda råvaran till exempelvis maskrosmarmelad. Jag låter blommorna ligga en stund på smörpapper eller handduk i skugga för att de små svarta invånarna (som gett örten dess svenska namn!) ska krypa ut och bort . Sedan tar jag bort de gröna fästena så att bara de gula blommorna blir kvar. Till 5 dl blommor tar jag 4 dl vatten, 5 dl syltsocker och finstrimlat skal av 1 ekologisk citron. 
Koka upp 3 dl vatten och tillsätt de gula blombladen. Låt dra i en halvtimme. Sätt en nätsil över en tjockbottnad kastrull och vätskan med bombade så att de silas ifrån. Pressa ut så mycket som möjligt av vätskan med baksidan av en sked. Medan blombladen drar i det kokta vattnet kokar jag finstrimlat citronskal i 1 1/2 dl vatten (räknar med att ca 1/2 dl vatten kokar bort, det ska bli 1 dl kvar). 
Sedan blandar jag citronskalen och deras kokvatten med saften från bladen och syltsocker. Kokar upp och låter sjuda i 2 minuter så att sockret löser sig. Tar bort kastrullen från värmen, skummar noga och häller upp marmeladen i väl rengjorda små glasburkar. På med lock och förvara svalt. Det är ingen risk att marmeladen blir stående så länge att den börjar mögla...

Maskros för hästar

Fång är en fruktad och hemsk sjukdom, en inflammation i de mycket känsliga lamellerna inne i hästarnas hovar. Den vanligaste orsaken till fång är troligen överkonsumtion av alltför näringsrikt foder på vintern och för mycket färskt gräs på en gång på våren. Förutom att undvika detta kan man förebyggande ge örter som förbättrar blodförsörjningen, stärker lymfsystemet och leverns funktion.  Maskros är just en sådan ört, andra med likartad verkan är nässla, snärjmåra och vallört.
Grannens hästar får låna vår äng, de betar gärna maskrosor men dissar lupinerna

Ett par nävar färska blad eller 30 g torkade är en lagom dagsdos. Även roten är bra för hästar. Gräv upp, borsta bort all jord, skiva och lägg att torka på varm och skuggig plats. Förvara i papperspåsar på torrt ställe. En lämplig dagsdos är 20 g enligt källan Hästägarens Örtabok av Hilary Page Self.

Maskros för höns

Jeanette matar våra hönor med färsk maskros.

Höns som får gå fritt i trädgården mumsar gärna i sig maskrosblad. Ännu mer uppskattar de torkade maskrosblad i vinterfodret. Maskros tillför kalcium, kalium, magnesium  och en mängd vitaminer som hönsen behöver.

I år ska jag testa att samla maskrosfrö innan de små fallskärmarna sprider dem i trädgården. Kanske hönsen låter sig väl smaka?






lördag 11 december 2010

Läkeväxter för fyra årstider


-->
Veckans tema i Blooming Friday är De fyra årstiderna. Mitt bidrag blir korta presentationer av fyra läkeväxter. Utförligare inlägg om respektive växt kommer så småningom i Mitt naturapotek.

-->
Vår

Roten av maskros, Taraxacum officinale, kan man skörda så fort tjälen gått ur jorden. Då är den sprängfylld med nyttiga ämnen. Avkok på roten ger kroppen en riktig vårrengöring, det är vattendrivande, galldrivande, avgiftande och kan hjälpa mot trötthet, retlighet och huvudvärk.

-->
Sommar

Snärjmåra, Galium aparine, är ett lömskt och svårutrotat ogräs som särskilt nästlar sig in i bestånd av marktäckare i rabatterna. Men den är också en fenomenal läkeväxt!
Te på den ovanjordiska delen har liknande effekter som maskrosrot men är också svalkande och kan lindra vid feber och sjukdomar med utslag. Man kan också badda akne och eksem med teet.

-->
Höst

Finns det någon trädgårdsägare som inte har rosor? Rosens största förtjänst är nog att den skänker psykiskt välbefinnande. Man går där är tittar och nosar och njuter. Men framemot höstkanten när många rosblommor gjort sitt och börjar snöa/skräpa ner kan kronbladen även göra annan nytta. Samla blommorna precis innan de börjar tappa kronbladen och gör te på dem som blir över när du arrangerat doftfat och doftkrukor.

Teet förstärker immunförsvaret och kan hjälpa vid halsont och rinnande näsa men också vid sömnlöshet och lättare depressioner. Teet har också avsvällande effekt på livmodern och kan lindra vid ymniga menstruationer - bör dock undvikas under graviditet.


--> Vinter
Under vintern är man hänvisad till det man hunnit/orkat torka under säsongen. Men som tur är finns det en del medicin att hämta även i livsmedelsaffärernas grönsaksdiskar. Te på färsk ingefära, Zingiber officinale, är ett välkänt medel mot förkylning eftersom ingefära innehåller slemlösande och antiinflammatoriska ämnen. Behöver man ta till storsläggan gör man te på het chilepeppar! Dunder!