Hängig höna botad med älgörtste

För en tid sedan upptäckte jag en morgon att en av våra hönor, Linnea, mådde dåligt. Hon satte sig i ett hörn av hönsgården, uppburrad och med hängande huvud och en ögat var igenklistrat. Grannen och "medmatten" Jeanette och jag hjälptes åt att inspektera henne. Lite mysko andning också och märkbart svullna ögonlock vid det rinnande ögat. Jag började med att göra en koksaltlösning (man kokar upp 1 dl vatten och 1 kryddmått salt och låter svalna) att badda ögat med. Det gick bra, fick bort kletet och Linnea satt alldeles stilla i Jeanettes famn. När vi släppte ner henne satt hon åter stilla och såg hängig ut. Dags att fundera ut nästa åtgärd.

Jag erinrade mig att jag snappat upp någonstans på en hönshemsida att man kan pröva att ge förkylda höns en lite bit av en alvedon. Gick in och letade och hittade sidan där dosen var 1/8 av en normal alvedon, inbäddad i en bit ost. Samtidigt hittade jag inlägg där man varnade för acetylsalicylsyra till djur, bl.a. höns, eftersom den kan skada levern. Så synd att inte älgörten slagit ut än, tänkt jag, det innehåller salicylsyra utan komponenten "acetyl" och är betydligt snällare mot kroppens organ.

Då erinrade jag mig att jag i frysen fortfarande hade kvar en påse med några kuber koncentrerat te av älgörtsblommor sedan i fjol. Praktiskt att ha till hands om något barnbarn skulle få feber. Nu blev det Linnea som fick lite utspätt älgörtste ett par gånger om dagen. Fyllde en liten pipettliknande "spruta" med te och så upp med lilla näbben och in med te. Inga större protester. Hon blev snabbt piggare. Efter två dagar var hon som vanligt igen.

Ögat baddade jag med svagt kamomillte under några dagar, "rinnet" försvann och så småningom svullnaden även om det tog ganska lång tid.

Eftersom älgörtstiden nalkades började jag läsa på om Filipendula ulmaria som växten heter på latin för att uppdatera mina kunskaper och presentera ett inlägg om älgört i min serie Veckans Vilda Växt. Jag läser fortfarande när inte trädgården skriker på akutåtgärder och det gör den hela tiden i torkan och värmen... Det är knepigt som icke auktoriserad att få tillgång till vetenskapliga publikationer på nätet, men mina efterforskningar går framåt. Hade jag när Linnea insjuknade vetat det jag tror mig veta idag så hade jag fortsatt att ge henne älgörtste tills ögonsvullnaden försvunnit, men varför berättar jag om i ett kommande inlägg. I väntan på det kan du skynda dig ut och samla älgörtsblommor samt läsa mina tidigare inlägg i ämnet genom att klicka på Älgört under Etiketter i högerspalten.

Skonsamma alternativ till magnecyl!

Dagens vetenskapliga nyhet i P1 morgon var att magnecyl och liknande preparat kan förebygga cancer och förhindra att den sprider sig. Tre studier som publicerats i ansedda The Lancet visar att salicylsyra hindrar eller hejdar t.ex. cancer i mag-tarmkanalen, prostata och livmodershalsen.

I programmet intervuades en professor i onkologi från Karolinska Institutet. Han bekräftade studiernas tillförlitlighet men varnade också för att knapra i sig magnesyl hela tiden efersom det kan ge magkatarr oxh tarmblödningar. Pest eller kolera alltså.

Givetvis sades inte ett ord om att det finns skonsamma alternativ till syntetiska preparat som läkemedelsbolagen kan tjäna pengar på. Till skillnad från i USA och många andra länder är svenska läkare sorgligt okunniga när det gäller örtmedicin. Så här är det:

Salicylsyra finns naturligt i t.ex. kamomill:

vitpilsbark, sälg och älgört:

Just älgört, Filipendula ulmaria, är särskilt intressant i sammanhanget. Örten hette tidigare Spiraea ulmaria och fick ge namn åt det första syntetiskt framställda salicylsyrepreparatet, Aspirin! Varken älgört, kamomill eller pilbark ger biverkningar. Älgört innehåller förutom salicylsyra ämnen som motverkar magkatarr och jag förmodar att samma gäller för de andra växterna.

Hittills har jag använt älgört mot feber men nu kommer jag att samla in mängder, torka en del men framför allt frysa in koncentrerat älgblomste i iskubslådor. Lätt att lägga i en kopp varmt vatten, i med en klick honung, mmmm!

Kamomill är jag inte så förtjust i, gillar inte smaken och har inte lyckats utröna hur de torkade blommor som saluförs i Sverige odlas. Kvalitetssäkringen av örtpreparat är obefintlig tyvärr. Har dessutom misslyckats med att odla egen kamomill...


Slutligen: nordgaveln när snickarna lämnade för dagen. Reglar, isolering och svart papp är på plats, i morgon ska de sätta upp panel och vindstrappa!

Älgört – naturens aspirin

Nu är hög tid att samla älgörtens gräddvita blomklasar! Filipendula ulmaria, älgört eller älgräs som den också kallas, är oumbärlig i vårt husapotek som skonsamt och välsmakande alternativ till apotekens feber- och förkylningsmedel. Blommorna innehåller nämligen salicylsyra. Örten hette tidigare Spiraea ulmaria och fick ge namn åt det första syntetiskt framställda salicylsyrepreparatet, Aspirin.

Älgört växer allmänt i hela Sverige utom i fjällen och det är lätt att hitta den på sanka ängar, i diken och vid sjöstränder. Den blommar i juli-augusti och blommorna har en stark doft av honung och mandel. Man kan förväxla älgört med brudbröd Filipendula vulgaris, som visserligen inte är giftig men som saknar salicylsyra. Brudbröd växer på torra marker och har en ganska kal stjälk och små ätliga knölar på rötterna.

Jag plockar ganska mycket älgörtsblommor, helst när de just har slagit ut, torkar på galler i mörkt och torrt utrymme och förvarar i glasburkar.


När febern och förkylningen eller den reumatiska värken drabbar någon i storfamiljen brygger vi medicin: 1,5 dl kokande vatten hälls över drygt 1 msk torkade blommor som får dra i 10 minuter innan de silas ifrån. Två sådana koppar te om dagen är lagom dos. Gott, garanterat magvänligt och dessutom ger det en lugn sömn. Bonus: häll lite ytterligare vatten på de frånsilade blommorna och använd som ett sammandragande och uppfräschande ansiktsvatten!