måndag 12 september 2011

Invintring!

Idag var det äntligen dags för invintring av bina. Eftersom de levererades till oss i ramar med annan storlek än de vi hade sedan tidigare har vi tvingats vänta på att en stor mängd yngel i uppstaplingslådorna hunnit utvecklas till färdiga arbetsbin som ska övervintra tillsammans med drottningen. Vid flytten till de nya kuporna hade många av ramarna fortfarande en hel del yngel trots att drottningarna var nerflyttade i lådorna med våra egna ramar.

Nu tog vi bort de övre ramarna efter att ha borstat ner alla bin i kupan. De här bina är verkligen snälla och lugna och protesterar inte särskilt mycket mot att vi stökar med dem Många av ramarna innehöll rikligt med honung!
Johan inspekterar ramarna i det som ska bli invintringsrummet. Några av de helt honungfyllda ramarna skördar vi, men några halvfyllda får de behålla liksom yngelramarna. Det är de nykläckta och ännu okläckta ynglen som ska få samhället att överleva vintern. Ett arbetsbi lever under sommarhalvåret i snitt sex veckor, sedan är de utslitna och dör. Men under vintern ägnar de sig bara åt att äta, pyssla om drottningen och hålla henne varm genom att ständigt cirkulera.
Vi måste hjälpa samhällena att minimera angreppen av varoakvalster som parasiterar på bin och som kan ta kål på ett samhälle om de får härja vilt. Eftersom kvalstret föredrar att lägga sina ägg i drönarlarver är en viktig åtgärd att ta bort en hel del drönarceller på våren. Därutöver använder vi en ekologisk metod som innebär att vi pudrar bina med florsocker med jämna mellanrum. På bilden ovan är Johan i färd med att pudra bina som givetvis inte tar skada av behandlingen. Kvalstren får svårare att fästa sig på bina och dessutom bidrar sockret till att bina gärna putsar varandra lite extra.
Nu har invintringsrummet begränsats till tio ramar, fyra är yngelramar, tre är ramar med en del honung och tre är tomma men utbyggda vaxramar. Ovanpå invintringsrummet har vi satt en behållare med sockervatten. På undersidan, alltså i taket på kupan, sitter en fiffig skålventil som öppnas lagom mycket om bina landar på den och då kan de suga i sig sockervattnet och ta med sig det till en tom vaxcell. De närmaste veckorna kommer varje samhälle att dra ner 16 kilo sockervatten!

Nu återstår bara att slunga ett tjugotal honungsfyllda ramar!

PS Tisdag eftermiddag:

Ser att bina fortfarande flyger och att det är gott om vaktbin på flustren. Tycker att de inte skulle ge sig ut på honungdrag efter att de har fått sockervatten. Fungerar ventilerna i sockermatarna?
Drar på mig skyddsutrustningen för att inspektera kuporna.

Jodå, ventilerna fungerar, varje samhälle har redan dragit ner en tredjedel av första givan sockervatten.

16 kommentarer:

  1. En hel vetenskap och massor av pyssel och jobb.
    Egen honung måste vara guld värd.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du milde vad intressant information! Har visserligen hört talas om binas samhällsuppbyggnad och så medwow vad spännande:) Tänk att vara utsliten efter sex veckors arbete, tur man inte är född till bi;) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. men vad intressant!!!jag har aldrig hållit på med bin, gillar väl inte bistick,men det låter så spännanade. Hoppas drönarna klarar sig för er och slipper varoakvalster.
    Ha det gott!!!

    SvaraRadera
  4. Så spännande att få läsa om era bin och hur de sköts. Har ingen kunskap alls om detta. Så mycket god honung ni har att se fram emot.

    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  5. Jisses vad intressant. Å en hel vetenskap som Inger säger. Måste vara fantastiskt med egen honung.

    Kram
    Charlottet

    SvaraRadera
  6. Oj, så mycket god honung. Äter ni allt själv eller ni säljer?/Christina

    SvaraRadera
  7. Det är en massa pyssel med bina! har två hinkar med honung på diskbänken som är nysilade.
    Ha de gott
    Mariana

    SvaraRadera
  8. Hade lite funderingar för något år sedan på att skaffa bin. men så med sjukdomarna som har kommit och så så... och det största problemet är att jag gillar inte honung ;-) Men det gör dom andra i familjen, och jag gillar bin :-)

    SvaraRadera
  9. Vilken fascinerande läsning Laila. Jag är helt mållös av all kunskap du har om dessa flitiga insekter. /Anja

    SvaraRadera
  10. Jag måste erkänna att jag kan otroligt lite om bin så sådan här information gör mig helt förstummad. Vilka komplicerade samhällen de har!
    Ha det bra

    SvaraRadera
  11. Spennende lesning, bier er fasinerende. Jeg har en liten påskjønnelse til deg på min blogg, nettopp fordi bloggen din er hyggelig og interessant!

    SvaraRadera
  12. Så intressant att läsa! Hoppas de klarar vintern fint och slipper kvalster:-)
    Kram Hanna C

    SvaraRadera
  13. Oj, vad ni kan mycket! Så intressant att läsa.

    Jag har ingen aning om varför jag inte hade bladlöss på kronärtskockorna i år. Kanske åt sniglarna upp dem;) För sniglar hade jag så det räckte och blev över... Helst skulle jag önska att det berodde på all bokashi jag grävt ner i odlingslådan i vinter:)

    Kram!

    SvaraRadera
  14. Mycke´ jobb, men vilken lycka att få egen honung! Kram

    SvaraRadera
  15. Åhh, vad intressant att läsa om hur man sköter om sina bin och kupor. Trevligt inlägg.
    Håller tummarna för att alla bin ska må bra under vintern.

    SvaraRadera
  16. Så kul att läsa och följa eftersom jag inte har någon erfarenhet av bin själv.
    Hälsningar
    Kristina

    SvaraRadera