Bästa nävan och åkerbärsflytt

Geranium 'Rozanne' har blivit en storfavorit i vår trädgård. Vi satte två ex i höstas och de började blomma andra veckan i juni. Fortfarande sprutar de fram nya knoppar, de intensivt blå blommorna varar länge och bladverket är friskt och frodigt. Rekommenderas!

Minns ni åkerbären som hotade att helt ta över pionterrassen?

Vi bestämde oss för att flytta hela rasket till en egen skreva mellan pionterrassen och äppeldalen. Vinterns snömassor hade krossat ljungen som växte där och nu hotade (o)gräset, mest kvickrot, att helt ta över. Det såg bedrövligt ut i våras och vartefter har vi under sommaren röjt och fyllt på ny torvblandad jord.

Häromdagen grävde Johan upp åkerbärsplantorna och nu är de på plats i den egna skrevan tillsammans med en massa krokusknölar. Bina som bor några meter härifrån kommer uppskatta krokuspollen i vår!

I går kväll var det dags för surströmming i lilla växthuset. Även några av barnbarnen vågade sig in efter ett tag, tre av dem smakade varsin "klämma". Tvååringen tyckte det var gott, sjuåringen avbröt försöket bums och fjortonåringen var stolt över att i alla fall ha vågat testa... Alla vuxna mumsade och njöt som vanligt. Själv satte jag i mig sju härliga strömmingar!

Bikuporna på plats!

Nu bor bina i sina "nya" fräscha träkupor på samma plats som förut ovanför pionterrassen. Överflyttningen gick förvånansvärt smidigt och snart är det dags för invintring.

Att sköta en trädgård med vänster hand....

... är inte lätt! Artrosen har slagit till i höger hand och höger fot. Är tyvärr extremt högerhänt vilket innebär att skrivande, rensande, skördande mm tar ungefär tio gånger så lång tid som vanligt.

Det har givetvis hänt massor sedan sist. Vi har köpt två begagnade bikupor till våra flitiga bin. rejäla saker som innebär att vi kan bädda in dem bättre inför vintern.


Veckan innan skolstart hade vi massor av barn här och genomförde en potatisavsmakning av en del av våra kulturarvspotatisar. De sorter vi testade var Epicure, Sharpes Express, British Queen, Mr. Little´s Yetholm Gypsy och Arran Victory. De två sistnämnda fick de högsta poängen, 8 av 10 möjliga.

Ur protokollen:"Mjölig på ett gott sätt. Vackert lila skal. Grönsakig frisk smak." "God söt mild smak. Jag ger Mr Little´s Yetholm Gypsy 8 poäng.."

Hurra! Två millimeter!

Vattendropparna skimrar på frilandstomaterna, dimman svävar över ängen, morgonluften är frisk och krispig. Efter fyra veckors torka har vi äntligen fått en skvätt regn här i östraste Svealand. Det var i sista stund - brunnen börjar sina men vi har lyckats hålla liv i odlingarna.

Purjolöken ser ut att bli väldigt fin i år

majsen blommar

palsternackan och persiljeroten växer så det knakar, mangolden är skördefärdig

pumpor och squash svämmar över alla breddar

Det enda som inte mår så bra är ärtorna. En svampsjukdom slår ut rötterna på alla ärtväxter här, inte en luktärt, ömkliga släpärtor och brytärtor, måste nog riva bort alltihop...

Bikurs, markarbeten 2 och skörd

Det är en av sommarens varmaste dagar, 28 grader i skuggan och stekhett i solen. Jag lämnar pallväskan och hackan hos ogräset i pionterrassen och flyr inomhus. Plockar fram bilderna från gårdagens bikurs.

Vår biodlarförening har en bigård där de viktigaste lektionerna äger rum. Två mycket erfarna och kunniga medlemmar visar och berättar vad de tittar på och vad de gör och varför. Vi kursdeltagare får lära oss att tolka det vi ser och träna alla handgrepp. Föreningen har liksom vi skaffat några nya samhällen som kommit i transportlådor och nu får vi vara med om att söka reda på drottningen,

märka henne,

flytta henne från transportlådan till utbyggnadslådan, kolla yngelmängd och honungsmängd och städa upp i lådorna.

Här skrapar Johan bort vax som bina byggt ovanpå ramarna i brist på utrymme.

Hemma igen fixar Johan med våra bin och fortsätter sedan att stenlägga vår entrégång.
.
Det har visat sig vara ett slitsamt jobb. Att gräva går inte, här är det spett och yxa som gäller eftersom marken är fullständigt genomvävd av tjocka, sega, vresiga trädrötter.


Jag kan inte göra någon nytta här utan skördar i stället. Just nu vinbär, bönor, vitlök, tomater, chilis, gurkor, kryddväxter, ringblommor. Här är en liten del av allt som ska tas om hand.

Vi mumsar i oss en hel del men jag måste också torka, frysa in och göra gelé, sylt, saft, inläggningar, grillsåser, oljor... Kärt bestyr.

Markarbeten 1

I augusti väntar intensivt umgänge med både vänner och barnbarn men just nu får vi bara ströbesök. Vi passar därför på att genomföra en del större projekt. Det första är att åtgärda gången upp till gäststugan och snickarboden. Den är ganska brant och när det regnar gräver vattnet djupa rännor i gruset.

Vi väljer att bygga en åsnestig. Jag tjärar de blivande sättstegen med äkta trätjära

och Johan fäster dem i marken med armeringsjärn.

Med min koreanska hacka tar jag bort allt ogräs från stigens kanter. Johan letar upp lämpliga kantstenar. På med kompakterbart makadam. Det börjar arta sig – men de vita och gula azaleorna på gången vänstra sida säger att de vill ha något slags sällskap på höger sida. En odlingsbädd förbereds


och vi far till Zetas där vi fastnar för

Rhododendron Knap Hill 'Persil', blommar i juni med stora vita blommor med gul och olivgrön mitt, får fin höstfärg innan bladen fälls, blir 1,5 meter hög och har mycket god härdighet;

Rhododendron viscosum 'Sommerduft', stjärnformade vita blommor med långa vita ståndare i mitten av juli, starkt doftande, lövfällande, blir 1 meter hög och har mycket god härdighet.

Vi klär odlingsgropen med en rejäl markduk och fyller den med rhododendronjord och barkmylla innan vi planterar nykomlingarna.



Och så här blev resultatet!

Tack för alla uppmuntrande och intresserade kommentarer till förra inlägget om våra bin! Lovar att berätta mer om biodling vartefter som vi sköter om dem. Om du har allvarliga planer på att skaffa bin är mitt bästa råd att söka upp en lokal biodlare och bli dräng hos honom (det är oftast en man!) under ett odlingsår. Teorin kan man lära sig på en biodlarkurs som anordnas av många studieförbund men det praktiska måste man lära sig genom att se och göra.

Bina har kommit hem!

Det har burit emot att blogga om den egna idyllen sedan händelserna i fredags. Nu har jag bestämt mig för att samla trädgårdstankarna samtidigt som jag bojkottar alla media som cyniskt och sensationslystet fungerar som villiga förmedlare av mördarens egna texter och bilder.

I torsdags fick vi äntligen hämta våra bisamhällen! De levererades i de här gulvita lådorna


och nästa morgon var det dags att lägga på utbyggnadslådorna så att de kunde börja flytta in i våra egna kupor som har andra mått.


Bina är av rasen Apex mellifera carnica, gråa krainerbin. De är snälla och mycket flitiga, satte genast igång att inventera traktens nektargivare. De gillar som väntat alla kryddväxter som blommar just nu och särskilt gärna pilar de runt i kryddtimjanhäcken runt vår uteplats. Bolltistlar verkar också vara särskilt smarriga, både humlor och bin är tokiga i dem.


Ikväll inspekterade Johan kuporna och kunde konstatera full aktivitet i utbyggnadskuporna.


Vi räknar inte med att hinna få någon honung att tala om i år men en eller annan bit honungsdrypande vaxkaka ska vi nog kunna nalla åt barnbarnen när de kommer om två veckor!