Rådjurssäker inhägnad

Rådjurssäker inhägnad var en förutsättning för att vi skulle kunna odla upp delar av den gigantiska tomten. De första åren duttade vi med små hönsnätsstaket runt de få plantor vi skaffade. Det såg förfärligt ut och hindrade knappast rådjuren när de gav sig attan på att ta en munsbit.

Kökslanden täckte vi med fiberdukstält som hölls uppe av böjliga elrör av vit plast. Bra i början av säsongen men sedan rände potatisblasten och bönor och ärtor klättrade iväg så där blev det också rangliga hönsnätsstaket.

Efter mycket funderande fastnade vi för följande lösning:

Utmed vägen i de partier som syns mest fick det bli en rejäl gärdesgård. Ganska hög och ganska tät. Riktiga proffs från Jämtland kom och satte upp det hela på två dagar.




I övrigt fick det bli enkla stolpar med ett slags viltnät samt ytterligare ståltrådar upptill så att rådjuren måste hoppa minst 180 cm för att ta sig in.

Med hjälp av jordborr och stängselklubba fick vi ner stolparna där det var lerjord och med hjälp av hyrd bergborr och metallfästen som vi göt fast kunde vi ställa stolpar där det var berg. Nätet spändes vartefter med en handvinsch och fästes med märlor i stolparna. Där det gick fästes nätet i trädstammar.Det blev riktigt bra. Från huset och trädgården syns nätstängslet inte alls utan skyms av bergknallar och bitvis tät skog. Utanför växthusen döljs nätet av täta sälgbuskar.


Mellan de två växthusen ville vi inte ha nätstängsel och inte heller passade det med gärdesgård. Det var viktigt att kunna ta sig ut och hämta matjord i de två upplagen som kom till i samband med att vi grävde ur för växthusen.



Johan ”uppfann” ett staket och en grind av armeringsnät och trästolpar som vi tjärade svarta. Lätt och elegant! Jag älskar det där staketet.


Samma lätta konstruktion fick grinden bredvid snickarboden. Genom den kommer vi ut till vildmarksdelen av tomten.