Veckans Vilda Växt: Kärs, Kirskål, Aegopodium podagraria

Värsta ogräset! Om man inte håller efter kärs/kirskål kan det bli som på sonens lantgård på Gotland – så här såg det ut ÖVERALLT under deras första sommar på gården som stått obebodd i 30 år!

Vackert när den blommar men hemskt resten av året. 

Den sprider sig både med frön och med utlöpare från den långa jordstammen. Varenda liten sidogren här blir en ny planta. Om man försöker utrota den genom att gräva upp den bidrar man bara till ytterligare spridning eftersom varenda liten kvarglömd rotbit ger upphov till en ny planta. Det enda sättet att bli av med den (om man inte vill använda Roundup) är att täcka med ett tjock lager tidningar och ovanpå det svart plast så att inte minsta ljusgnutta släpper igenom och låta täcket ligga kvar i minst två år.

Vi har ett besvärligt hörn här på tomten som jag gärna vill använda till annat och där testar jag nu att täcka med tidningar och ovanpå dem massor av löv och grovkompost. När det blir varmare kommer jag att fylla på med mera kompostmaterial och plantera potatis i gropar i komposten fyllda med lite plantjord och sand. Allteftersom potatisblasten växer kommer jag att täcka med gräsklipp. Den kärs som försöker rymma utanför täckningen kommer jag att knipsa av så fort den tittar fram. De späda bladen använder jag i matlagningen eller ger till hönsen som tycker kärs är nästan lika gott som maskrosblad!

Kärs kallas även kirskål och skvallerkål men jag föredrar att säga kärs. De andra namnen är nämligen vilseledande – den här odågan är inte alls släkt med kål! Aegopodium podagraria tillhör familjen Flockblommiga, inte Korsblommiga som kålväxterna.  Den smakar inte heller som kål utan smaken påminner snarare om spenat och mangold (som tillhör familjen Mållväxter). De späda bladen är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter och kan ersätta spenat i de flesta recept: pajer, soppor, pesto, smoothies. På min dotters matblogg katinkaskitchen.com finns många härliga spenatrecept - det är bara att ta späda kärsblad i stället. Nu är rätt tid att plocka. Går att frysa in efter snabb förvällning.

Bland flockblommiga växter finns en del giftiga arter och därför är det viktigt att man lär sig känna igen kärsen. Så här beskrivs den i Den virtuella floran:

"lätt att känna igen på sina speciella blad som är en eller två gånger trefingrade med breda, spetsiga, tandade småblad"

Kan inte låta bli att visa ännu en gotlandsbild, här från infarten till gården:

OBS inget att eftersträva - men visst är det fint!

Ändå: ät upp eländet - nu!