Vi for till Zetas för att skaffa en ersättare för en rhododendron som knäcktes av snömassorna i vintras och som inte repat sig. Det blev två lövfällande azaleor, men givetvis gick vi också en runda i andra avdelningar – och föll pladask för

stenkyndel, Calamintha nepeta. Blommar från juni till frosten, doftar ljuvligt, älskas av fjärilar och bin. Perfekt välkomstpresent till våra bin som anländer om en dryg vecka!

På morgonrundan genom trädgården hade jag stannat upp vid stenpartiet, njutit av honungsrosen i full blom ovanför pioner, martorn och nyutslagna fetbladingar.

Men jag konstaterade också att den råddiga framkanten skulle behöva snyggas till. Silverarven och mossfloxen tynar bort och har ersatts av risiga smultron och miniogräs i mängd.
Vi enades om att stenkyndeln skulle passa perfekt i stenpartiets sorgliga hörn och kompletterade med några daggsalvior och en silvervit hängväxt (som vi glömde anteckna namnet på).
Väl hemma började jag rensa i framkanten och försökte gräva några planteringshål. Det gick inte. Det var filt, inte jord, under smultronen. När jag hackat mig ner till den gamla markduken kom ett nät av starka rötter fram. De hade sökt sig under duken och bakvägen i i stenpartiet!

Avsändaren står på berget ovanför jordkällaren.

Jätteaspen miste sju meter av toppen när blixten slog ner i den samma år som vi köpte torpet. Det blev aldrig av att ta bort resten eftersom vi hade fullt upp med att renovera. Åren gick, hackspettarna bosatte sig i stammen och nya kraftiga toppgrenar växte upp. Vårt stenparti har alltså försett den med marknäring!
Inser att vi egentligen borde lyfta bort alla växter och börja om från början men nöjer mig nu med att gräva ur ett ganska stort filtat område, lägga en ny geoduksbassäng och fylla den med några hundra liter prima jord. Muren framför bygger vi om med lite större stenar för att täppa till bakvägen. Stigen upp till honungsrosen förses med trampstenar.
Nu kan stenkyndeln och kompani äntligen få komma hem!

Arbetet tog en hel dag. Så kan det gå när man faller för en impuls. Känns det igen?