...med lust och fägring stor

Så kom den ljuva sommaren... Pionrabatten prunkar.

Här nedan från en annan vinkel.


En av invånarna i närbild. Fråga mig inte vad den heter, har tappat bort planteringsskissen, måste städa arbetsrummet men hinner inte nu eftersom jag har fullt sjå att hålla trädgården vid liv. Det är alltså extremt torrt här. Sista rejäla skuren, 20 mm, kom den 13 juni, sedan stänkte det lite strax efter midsommar och därefter ingenting, bara värmebölja och den blöter ju inte ner marken precis! Rotvattnaren får cirkulera från soluppgång till sen kväll, täcker med kompost och halm för att behålla fukten, det är heltidssyssla.

Barnbarnen hjälper gärna till. Och skvättar från köket häller de flitigt på smultronen närmast huset för att alls få några bär. Där vi inte kan vattna ser det bedrövligt ut och i skogarna är det snustorrt. Blåbären och lingonen som verkade så lovande för en månad sedan - ajöss. Ingen svamp blir det heller. Suck.

...kom hjärtansfröjd! Om citronmeliss.

Citronmeliss, Melissa officinalis, är en sedan antiken välkänd och mycket uppskattad läkeväxt. Nervösa magbesvär, förkylning, huvudvärk och förhöjt blodtryck hör till åkommor som lindras med välsmakande citronmeliss. Araberna omnämner den på 900-talet som ett förträffligt medel mot melankoli - det är förmodligen på grund av den effekten som melissa också kallas hjärtansfröjd. En kopp melissa och dagen är räddad!

Det är de gröna bladen som används till te: 2 dl kokande vatten hälls över en näve färska eller 2 msk torkade blad och får dra i 10 minuter.

Även i matlagning är melissa användbar överallt där man brukar ha citron för smakens skull, såser, soppor, grytor, efterrätter. Vi stoppar alltid ett par kvistar citronmeliss i "magen" på hela fiskar när vi grillar dem. Isvatten med massor av illgröna melissablad är en uppfriskande måltidsdryck.

Jag skördar unga skott i omgångar från juni till september och torkar i knippen i ett mörkt, torrt och ganska varmt rum. Sedan repar jag ner de torra bladen i plåtburk med tättslutande lock.

I trädgården gör citronmeliss nytta som magnet för bin. Hos oss har den dessutom fått en alldeles speciell funktion. För sju år sedan dök den plötsligt upp hos den gamla bondpionen vid söderväggen (förmodligen via frön i komposten). Det visade sig snart att det täta och kraftigväxande melissabeståndet är ett utmärkt som dekorativt och stadigt stöd för de tunga piongrenarna. Men jag får hålla ständig koll för melissa är en rackare på att breda ut sig ohämmat med listiga rotskott - enda nackdelen med denna friska och hälsobringande läkeört!

Midsommar!

I väntan på helgens gäster passar jag på att önska alla goa följare en riktigt skön helg med några miljöbilder från Fagerdala.

Smultron!

Vildsmultron har invaderat stenpartiet...

...till barnbarnens stora glädje!

Ängen blommar

Sedan några år lånar vi ut vår äng till det närbelägna stallet men nu har inte hästarna varit här på länge så ängen prunkar som förr i tiden. Här ovan en utblick från norra sidan...

...och här från den södra. Varje gång jag går ner till växthusen stannar jag vid grinden en stund och beundrar den här utsikten.

Bråda dagar

Det är mycket nu! Regnen de senaste dygnen har gjort att det äntligen går att rensa ogräs någotsånär effektivt. Samtidigt vill massor ab plantor som väntat i växthuset på bättre tider UT! BUMS! Så mellan skurarna gnor jag som en galning, förbereder planteringsgropar, rensar, planterar, rensar, förbereder... Chiliplantorna får dock stå kvar i växthusvärmen men har kommit på plats i gamla trälådor.

När de grodde i mitten av februari fick de stå med blått resp. blått-rött specialljus i vårt utkylda sovrum i stan tills det blev dags att dra igång lilla växthuset. Ingen större skillnad syns på plantorna som fått olika belysning men att lamporna är superbra märks på all årets frösådd. Samtliga plantor är kraftigare och kompaktare än tidigare år med "vanlig" växtbelysning.

Chilisarna blommar för fullt...

...och mängder av frukter har börjat bildas.

Då och då tar jag mig ändå tid att koppla av en stund med en kopp örtte eller kaffe och passar på att njuta av alla blommande rhododendron och azaleor vid vår uteplats. Här är några exempel:

Årets limpa äntligen klar!

Varje vår omvandlar jag en av odlingsbäddarna – den som är mest utarmad och behöver fräschas upp – ­ till en limpa där jag planterar årets zucchini och ibland även frilandstomat. Det finns många olika sätt att göra en limpa. Man kan googla på "odlingslimpa" och botanisera bland förslagen. Så här gör jag:

Jag gräver bort matjorden, det brukar vara 15-20 cm, och lägger upp den på presenningar. Därefter gräver jag bort ca 10 cm alv och dumpar den i någon skreva där jag behöver få upp marknivån rejält. Alla eventuella trädrötter avlägnar jag också nogsamt. Det är delvis på grund av trädrötterna som jag gräver ur för limpan i stället för att lägga den ovanpå en odlingsbädd.

Nu har jag en bassäng som är 25-30 cm djup och ca 140 cm bred. Längden beror på vilken odlingsbädd jag arbetar med. Eftersom jag försöker tänka på att inte jobba för länge med samma syssla varvar jag med annat trädgårdsarbete och grävandet brukar därför ta ett par veckor.

I botten av bassängen lägger jag en ca 50 cm hög och ca 70 cm bred sträng av ris som blåst ner från alla träd under vintern. Fjolårets hallonris får också komma med. Stora kvistar klipper jag ner till ca en halvmeter. Om jag har grästorvor lägger jag dem upp och ned runt rissträngen. I år har jag inte någon grästorv så jag har täckt med tidningspapper (3-4 sidor) så att inte lagren ovanpå ska ramlar ner och täppa igen riskanalen.

Sedan på med ett ganska tjockt lager färsk hästgödel och halvmultnad kompost. Vattnar .

Ovanpå det halvmultnad hästgödsel och mera kompost, Vattnar.

Därefter lägger jag tillbaka matjorden och avslutar med ett lager sållad finkompost.

Nu kan zucchiniplantorna snart få komma ut från växthuset. Här har det inte regnat på flera veckor och nätterna har varit ovanligt kalla så jag avvaktar några dagar.

Nästa år jämnar jag bara till limpan så att det blir en upphöjd odlingsbädd, gödslar lite och sätter/sår det som står på tur enligt årets plan. Först på tredje året sätter jag potatis och då brukar det allra mesta av riset vara mull.