Tim

Det är tomt, tyst och förfärligt tungt. Tim dog natten till måndag efter att ha försämrats påtagligt under helgen. Vi hade bestämt oss för att åka till veterinären på måndagsmorgonen men han ville annorlunda. Vi turades om att vaka hos honom sista natten och jag satt bredvid och klappade honom när han drog sitt sita andetag. Det kändes rätt. Det var här han hörde hemma och trivdes allra bäst.

Jag skulle kunna visa hundratals bilder på honom, Tim i trädgården, Tim med barnbarnen, Tim med hönsen, Tim på skogspromenad, Tim hämtar tidningen....

Men jag väljer den allra första och den allra sista bilden.

Attans!

Har legat i influensa en hel vecka nu. Hög feber och värk i hela kroppen. Mitt under intensivaste skördetiden! Inte roligt.

Idag har jag kollat läget i trädgården och inser att jag inte har några sysselsättningsproblem under helgen.

Räddade några kilo tomater som fått rosta på svag värme ett par timmar. Fryser in för senare tillagning, dottern har många bra recept på sin blogg Katinkas Kitchen .
Slängde mot slutet med några chilisar som behöver torka ordentligt innan jag kan göra flakes av dem – Johans favoritkrydda.

Medan jag legat i halvdvala har det ramlat ner lite väta från himlen då och då så hjälp-jag-måste-ut-och-vattna-stressen har jag sluppit.

Johan har varit på uppdrag i Göteborg i veckan men är hemma nu och gnetar på med orangerigolvet. Reportage kommer när han blir klar, kanske i morgon!

Med andra ögon

Trädgårdsfest med fyra barnbarn m fl i lördags. Den här gången kom jag ihåg att be dem gå runt i trädgården med min kamera. Här är något av det Alba fångade:

Inne i orangeriet blev hon fascinerad av golvet Johan håller på att "skapa" där. Mer om det i nästa inlägg.

Efter övernattning for Blanca och Alba hem till Söder med ett urval av trädgårdens läckerheter:

Får jag presentera...

...Nya Rosenrabatten!

Vi är väldigt nöjda både med de sex sorterna vi valde och med rabatten som helhet. Samtliga rosor är remonterande och samtliga doftar ljuvligt, särskilt på kvällen när man passerar längs gången. Kantnepetan längs berget tar sig fint och har börjat blomma. Rabatten ska kompletteras med olika timjanarter längs plattsättningen, bland annat sjok av gråtimjan och backtimjan men i stort sett är den färdigplanterad.

Längst i norr (närmast kameran) står ett ex av 'Rhapsody in Blue'. När blomman slagit ut helt får den en fantastisk gråblå färg. Så, jo, det finns blå rosor!

Sedan kommer fem ex av lågväxande 'Morden Snowbeauty'. Blommorna är stora och lite fladdriga, de liknar sidennäsdukar och håller förvånansvärt länge. Hela plantan är vek och måste stöttas men jag har hittat ett sätt som fungerar med nästan osynliga metallstöttor.

Tre ex av 'Jaqueline de Pré', gillar hennes markanta saffranröda ståndare, en ros att betrakta på nära håll.

'Eyes for You, tre ex även av denna, och även hon drar uppmärksamheten till sig med sin ovanliga färgteckning.

Tre ståtliga plantor av 'Bering Renaissance' producerar knytnävsstora ljust gammelrosa  blommor i mängd.

Längst i söder, tidvis lätt skuggad av vinrankan som klänger på ett armeringsnät vid uteplatsen, står två ex av skuggtåliga 'Reine de Violettes', otroligt produktiv. Hon kan bli 1,5 m hög och är alltså den mest högväxande av alla invånare i rabatten.

Johan har skaffat en liten sänkpump som vi placerar i våra stora ektunnor när det är dags att vattna rosenrabatten respektive orangerirabatten. Tunnorna samlar effektiv upp de få regndroppar vi fått den senaste månaden - totalt ca 20 mm - vilket gör att jag med gott samvete kan hålla liv i mina skyddslingar. Det är värre med grundvattensituationen så vi får verkligen snåla på vattnet från brunnarna:

Avslutar med en försenad publicering av juli månadsbild. Inte mycket har hänt sedan juni men växterna är som sagt vid liv.

Oj oj!

Här stånkas och stönas en hel del den senaste tiden. Både av lycka och förtvivlan. Börjar med lyckan.

Förra veckan kom vi oss äntligen för att besöka Sanda Cottage och det blev en oförglömlig upplevelse. Vilken trädgård! 1000 kvadratmeters filial till paradiset! Om du inte har kikat in på Veronicas blogg gör det bums! Hennes inlägg är mycket personliga och underhållande och bilderna av trädgården mer rättvisande än mina som bara är minnesanteckningar för eget bruk och inte en presentation av trädgården som sådan.

Som synes fastnade jag särskilt för hur bladformer och -färger kombinerats helt suveränt.

Tack Veronica och Stefan för att vi fick komma på besök i ert paradis! Ni knockade mig verkligen!

Knockades bokstavligen gjorde dessvärre Johan dagen därpå när vi handlade växter till orangerirabatten på Ulriksdals. När Johan gick med Tim för att leta efter ett ledigt bord i "hundavdelningen" i kaféet blev Tim plötsligt anfallen av en hund. Tim kastade sig undan och Johan som var helt oförberedd drogs med, snubblade på det ojämna golvet och ramlade omkull . Pang. Svår smärta i höger vad och vrist.

Besök på akuten, röntgen visade att inget var brutet men han har stukat vristen och fått en rejäl muskelsträckning i vaden. Attans ont gör det. Vila med foten i högläge är det som gäller ett bra tag framöver. Så nu måste jag ensam se till att hålla allt under kontroll - sjuklingen Tim, den törstiga trädgården, hönsen, hushållsarbetet. Och till råga på allt står ett jättegäng växter och väntar på att få befolka orangerirabatten. Här nedan syns en tredjedel av plantorna...

Till råga på allt har min ischias börjat göra sig påmind igen. Så jag säger bara det: Oj oj oj!

Det är mycket nu...

Veckorna flyger iväg när man har roligt. Och rolig har vi haft. Trevligt besök från Norge, Eirin och Lars med bloggen Hageidyll i Sponvika var här några dagar, läs om besöket här.

Innan dess isolerade Johan verandan och gjorde klart alla infattningar kring de nya fönstren.

efter

före

 efter

före

Nya rosenrabatten har fått några mossiga stenar här och var och längs vänsterkanten har vi planterat olika sorters timjan. Rosorna artar sig bra och vid ett besök på Zetas föll vi handlöst för en ny ros

'Eyes for you'.

så tre exemplar fick följa med hem och skuffade ut två andra som fick flytta till orangerirabatten.

Innan norgebesöket var Johan på Gotland och medverkade i ett seminarium i Almedalen. Passade på att hämta hem alla våra kartonger och möbler som stått i en av gotlandsfamiljens cirkusvagnar sedan vi sålde lägenheten.  Det tog några dagar att sortera igenom allt men nu är det klart och vi har förstås slängt/skänkt bort massor. Himmel vad man samlar på sig under ett liv!

Just nu linkar Johan omkring vid orangerirabatten (hälseneinflammation) och fixar till det sista av själva anläggandet. Utanför torvmurarna lägger han marksten så det det ska bli lättare att klippa gräs. Vi är inte klara med plantering av alla växter än, återkommer med en lägesrapport.

Själv gör jag sådant som inte syns så mycket men som måste göras: Rensar rensar rensar. Skördar, kokar, fryser in. Och vattnar, bara punktvis på de mest akuta ställena för här är vattenbrist och vi har inte fått mer än knappt 20 mm den senaste månaden. Att pyssla om Tim tar också mycket tid men det är kärt besvär. Han är ganska pigg tack vare specialdiet som vi delvis måste koka själva. Många små promenader blir det och en eller annan rusning efter räv orkar han med. Räven stryker ständigt omkring här men hönshuset är rävsäkrat. Apropå hönsen har en höna blivit illa åtgången på ryggen av tupparna och de infekterade såren måste plåstras om morgon och kväll. På dagarna sätter vi på henne ett ryggkläde som Jeanette har sytt och som fungerar utmärkt.

Bi-mysterium eller AirB(ee)NB(ee) à la Fagerdala

I fredags drog vårt enda återstående bisamhälle. De flög iväg allihopa efter att ha surrat runt kupan någon timme. Det var ett försvagat samhälle, högst två tusen bin på slutet, dålig yngelläggning. Inga spår av drottningcell kunde hittas på ramarna så det var inte någon typisk svärmning. De bara försvann. Eftersom Johan redan hade beställt ett nytt samhälle tog vi det med fattning. De nya ska levereras på lördag.

Men så igår förmiddags när Johan tittade ut från verandan där han håller på att isolera och sätta panel såg han en märklig syn. En fem meter hög tromb av bin stod och svirrade ovanför den övergivna kupan. Strax därpå hade vi bin precis överallt i hela trädgården och särskilt kring vattentunnorna.

Även grannens lilla pool var översållad av bin. (Bilden tog jag idag då bara ett eller annat var där och drack.)

Någon timme senare hade de flyttat in i den övergivna kupan. Johan tog på sig bidräkten och kollade. Samtliga ramar kryllade av bin och Johan fick fylla upp hela kupan med ramar.

De är minst femton gånger så många som det gäng som försvann.  Idag har de jobbat på som ett helt normalt bisamhälle, till synes mycket nöjda med den logi som erbjuds här i Fagerdala...

I den bilitteratur vi har tillgång till i bokform och på nätet har vi inte hittat någon beskrivning av eller förklaring till skeendet. Ett svagt samhälle ger sig iväg, ett helt annat enormt starkt flyttar in i samma kupa två dagar senare!