Paus

Inte mycket har hänt sedan jag tog mars månadsbild. Kylan har ställt trädgården på paus.

Visserligen har fjädergräset fått gröna strån mitt i de gula tuvorna men de syns knappas ens på nära håll.

Vitmåran är nästan opåverkad av vintern och buddlejorna och perukbuskarna har små små bladknoppar.

Men om jag riktar kameran åt vänster mot orangeriets västergavel anar man något blått därborta vid krypenarna.

Det är blåsipporna, vanliga vilda blåsippor som jag räddade när vi röjde för orangeriet.

De stortrivs på den nya platsen, har nog aldrig tidigare sett så kraftiga blåsippsplantor. Länge blommar de också.

Månadsbilder från hela Skandinavien finns hos Hélena med Blommig Fredag

PS När Johan bläddrade igenom tidningar att kasta idag hittade han denna bild i annonsbilaga för Fotografiska. Fotot är taget av Julia Hetta och tösen till vänster är vårt barnbarn Blanca. Medeltida konstnärer hade nog engagerat henne som modell!

Kalaseffekt

På påskafton ställde vi till med släktkalas. I förberedelserna ingick förstås att snygga till både inne och ute. I somliga hörn av tomten såg det förfärligt ut, sådant man blundar för när man går här och skrotar om dagarna men när man börjar titta med andras ögon inser man att en uppryckning är nödvändig. Vi lånade en hästgrannes släpvagn och satte igång.

Så skönt att vara av med skräpet.

Dagen efter kalaset snöade det ymnigt, det blev en välbehövlig slöa-och-slappa-dag med korsord och middag på kalasrester.

Idag åkte vi till närbelägna Artipelag. I säsongens utställning möts målaren Morandi (1890-1964) och de Waal (f.1964), keramiker och författare, kring temat "det långsamma betraktandet och den tidskrävande eftertanken". Missa den inte om ni har vägarna åt stockholmshållet i sommar!

Klicka på bilden för att se hur glaset i de Waals hyllor speglar Artipelags enorma fönster ut mot den omgivande tallskogen!

Ett verk, "atmosphere", hänger i taket så att man måste ligga ner för att kunna uppfatta det. En stunds stilla begrundan i dubbel bemärkelse.

Bästa skockskörden!

Idag grävde jag upp jordärtskockorna och kunde konstatera att vi fått den bästa skörden någonsin, stora fina ganska släta och väldigt många!

Förra våren flyttade jag skockorna till den här odlingsbädden mitt i kökslandet:

Den är en halv meter bred och nästan tre meter lång, tillräckligt stor för att producera ca 10 kilo skockor. Tur att dottern och flera av barnbarnen också gillar dessa läckerheter. :

Bortanför skockbädden syns två vinbärsbuskar, en svart till vänster och en urgammal och mycket rikgivande röd till höger. De står i ett område som varit täckt med grus där ogräset verkligen frodats, mest maskrosor och den där attans revsmörblomman. Många timmars ogräsrensning varje säsong. Men nu har vi tagit till en radikal metod: Ett tjockt lager tidningar utom närmast buskarna och sen på med flis. Buskarna fick ett fräscht lager jord efter noggrann rensning.

Jag vill ha en öppen yta runt bärbuskarna för att kunna sitta och plocka bären utan att behöva ta hänsyn till annan växtlighet.

Grannen Jeanette, som jag delar vårdnaden om hönsen med, har pyntat vid hönsgården:

Våra fyra hönor har varit igång med värpning ett bra tag nu, vi får i snitt tre ägg om dagen.

Det är inte bara hönsen som börjat lägga ägg, igår kilade jag fast ett av blåmesredena  från holkrensningen i en av våra marschallhållare och idag hade någon värp!

(Jeanette är starkt misstänkt!)

PS Femton härliga recept med jordärtskockor hittar du på dotterns matblogg, katinkaskitchen.com

Flitig söndag

Igår fick vi en perfekt trädgårdsdag, varm, solig, vindstilla. En hel del blev gjort. Johan städade bikupor

och kunde konstatera att bina varit flitiga med insamling av pollen, det mesta är troligen krokuspollen. Det vimlar av krokus överallt nu, på somliga ställen står de tätt tätt och jag fotograferade för att komma ihåg var och kunna gräva upp och sprida ut knölarna i höst.

I jordkällaren har jag sparat alla gröna potatisar och nu var det dags att lägga dem på förgroning i lilla växthuset. Totalt 70 potatisar var fina nog att bli årets sättpotatis, sorten Amandine så klart!

Inne i miniväxthuset i orangeriet börjar en del plantor att stå trångt. Jag tog itu med svartkålen

som jag planterade ut i odlingslådor tillsammans med scharlottenlök och lite rädisfrö.

Eftersom det väntas kallt och blåsigt väder täckte vi med fiberduk.

I odlingslådan längst bort under glas har jag satt rödlök och i lådan längst fram spirar ett tiotal vita riddarsporrar som jag frösådde förra våren och som väntar på att planteras ut i orangerirabatten.

I köksträdgården satte jag mängder av gul sättlök, också den skyddas med fiberduk så länge det är risk för frost.

Det kan tyckas korkat att odla egen lök när mataffärerna vimlar av billig lök men smaken, smaken! Vår egen är fantastiskt aromatisk och spänstig och håller sig utmärkt på vår torra och svala vind hela vintern. Här har jag samlat ihop de sista från fjolårets skörd, några av dem ska bli läcker löksoppa idag, resten hamnar i sillinläggningar till påskbordet.

Hjälp med identifiering!

Kan någon hjälpa mig att identifiera denna växt?

Jag har totalt glömt vem jag har fått rötterna av! Förlåt! Och inte har jag satt någon namnpinne. Jordslog dem i höstas i krukan som mäter ca 25 cm i diameter och har övervintrat dem i kallväxthuset. Nu spirar de hej vilt och jag skulle behöva sätta ut dem men om jag inte vet vad det är så är det inte så lätt att välja plats.

Stängselrabatten klar och Almapriset

Nu är hela stängselrabatten åtgärdad.

Här nere i hörnet utanför lilla växthuset har vi rosor och klematis som gärna klättrar på det höga stängslet av armeringsmattor. I år hoppas jag att de kommer att ta fart ordentligt.

Idag tillkännagavs årets Almapris till Astrid Lindgrens minne och det blev den tyske illustratören och författaren Wolf Erlbruch som belönades. Jag gillar verkligen hans humoristiska och egensinniga bilder.

Dessa är från en bok om fru Meyer som gärna vill vara en fågel. Vem vill inte det?

Väljer att visa några trädgårdsrelaterade bilder till men googla gärna på 'Wolf Erlbruch bilder', många leenden garanteras!

Rabattrenovering

Efter en kall och mulen morgon klarnade det upp och blev si så där 10 grader. Dags att ta itu med Cathrinerabatten (döpt efter syrran som hjälpte till att anlägga den för några år sedan).

Efter att ha rensat bort allt ogräs täckte jag löv och ofarligt rens med kompostjord.

I gångarna och utmed stängslet lade jag ett tjockt lager tidningar och sedan körde Johan dit flis från högen vi fick i höstas när trädhuggarna var i farten längs vår väg.

En överraskning var alla vårblommor som slagit ut under allt skräp.  Och jag som klagade över att snödroppar inte gillar mig!

Givetvis glömde jag att fotografera området innan jag började jobba men det såg ut ungefär som på bilden nedan fast värre...