Köksträdgård med lasagne

Visst är det ljuvligt att kunna skörda egna grönsaker!


Köksträdgården är för närvarande drygt 100 m2. Läget i dalgångens östra del är inte idealiskt. Berg och hög tät skog i öster skuggar så att solen når fram först vid tolvtiden.

Stora björkar och aspar i närheten infilterar odlingsbäddarna med sina giriga rötter. Tjälen dröjer kvar länge på våren och dimman sveper in från norr under höstnätterna.

Ändå hade vi inte så mycket annat att välja på. Dalgången är det enda ställe på tomten där det finns matjord, visserligen lertung och ogräsbemängd men det går ju att åtgärda. Andra tänkbara placeringar i dalen hade samma nackdelar - skugga och trädrötter. Dessutom fanns tecken på att östra delen har använts som köksträdgård tidigare: Några förtvinade bärbuskar och ett rabarberstånd kom fram när vi mejat ner gräs, tistlar och lupiner.

Bit för bit har jag sedan omvandlat ängsmarken till odlingsbäddar med hjälp av Lasagne-metoden. Det finns flera varianter av receptet, en kommer här:

1. Klipper så kort som möjligt med gräsklippare.
2. Sprider ut kalk.
3. Täcker med hästgödsel och torv.
4. Lägger på ett tunt lager tidningspapper. Vattnar.
5. Lägger på massor av grov kompost och hästgödsel. Vattnar.

Kompostbehållarna blir snabbt fulla så jag har börjat lägga trädgårdsrens i svarta platspåsar. Används som grovkompost i vårens lasagne.



6. Lägger på ett tunt lager tidningspapper. Vattnar.
7. Lägger på fin kompost och brunnen hästgödsel. Vattnar.
8. Gör 10 cm djupa såfåror som jag fyller med jord. I början fick det bli köpejord, numera hämtar vi sållad jord från högarna som vi fick när vi grävde ur för växthusen. Om jorden är för sur blandar jag i benmjöl eller dolomitkalk.
9. Sår grönsaker, t.ex. sallad, rädisor, rödbetor och annat som har ganska ytligt rotsystem. Täcker med gräsklipp eller halm mellan såraderna.
10. När grönsakerna är skördade sår jag någon gröngödslingsgröda, t.ex. bockhornsklöver, honungsört eller dvärglupin.
11. Nästa vår är odlingsbädden klar att ingå i det fyraåriga växelbruket. Första året sätter jag potatis. I fårorna myllar jag ner rester av gröngödselgrödan och PK-gödsel. Jag undviker att trampa i den upphöjda bädden och använder breda plankor eller stora boardskivor om jag inte kommer åt från sidorna.

Stenpartiet

Den första rabatten vi anlade var stenpartiet. I samband med att vi byggde upp den raserade jordkällaren röjde vi bort den lilla aspskogen på källarens sydsida och tog bort stenskravlet de växte i. Vi grundade med markduk och sedan stod jag i två veckor och blandade till jord i vår cementblandare! Två hinkar jord nerifrån ängen, en hink köpesand, en hink torvmull, en hink brunnen gödsel från hästgården i närheten, kalk, lite aska, blanda, blanda, tippa ut. Om och om igen. Större stenar från olika delar av tomten använde vi till stödmurar och trampstenar.

Det enda som trivs i de högst belägna och torraste partierna är taklök, vit fetknopp och vildsmultron som tagit sig hit själva.









Tack vare sidenklematisen (Clematis fargesoides 'Summersnow'') som står nedanför stödmuren, klänger på jordkällaren och väller ut över det torra partiet, ser det ändå riktigt hyggligt ut även på håll.


Vit mossflox (Phlox subulata. v. nivalis) kantar ena sidan av rabatten, den är inte jätteglad men hänger med. Silverarven (Cerastium tomentosum) klarar sig hyggligt, vita aklejor, en styvklematis (Clematis recta) och några bondpioner likaså. Mest spektakulär är honungsrosen (Rosa helenae). Synd att den blommar så kort tid!














Tidig på våren kommer scilla och pärlhyacint, därefter brukar jag fylla ut med blå och vita ettåringar som jag drar upp från frö.

HJÄLP: ETT GOTT RÅD!
Vill gärna ha massor av riddarsporrar kring honungsrosen där jorden är ganska djup och mullrik men varje gång jag försökt har snäckorna vunnit. Snäckor verkar älska riddarsporrar! Jag tror att de lurar under granen i fonden och kryper fram på natten och kalasar. Eftersom jag inte ser ett skvatt i redan i halvmörker måste jag nog ge upp och hitta något annat, såvida inte någon bloggbesökare kan ge mig ett gott råd. Vi har både vinbergssnäcka och vanlig trädgårdssnäcka.

Rådjurssäker inhägnad

Rådjurssäker inhägnad var en förutsättning för att vi skulle kunna odla upp delar av den gigantiska tomten. De första åren duttade vi med små hönsnätsstaket runt de få plantor vi skaffade. Det såg förfärligt ut och hindrade knappast rådjuren när de gav sig attan på att ta en munsbit.

Kökslanden täckte vi med fiberdukstält som hölls uppe av böjliga elrör av vit plast. Bra i början av säsongen men sedan rände potatisblasten och bönor och ärtor klättrade iväg så där blev det också rangliga hönsnätsstaket.

Efter mycket funderande fastnade vi för följande lösning:

Utmed vägen i de partier som syns mest fick det bli en rejäl gärdesgård. Ganska hög och ganska tät. Riktiga proffs från Jämtland kom och satte upp det hela på två dagar.




I övrigt fick det bli enkla stolpar med ett slags viltnät samt ytterligare ståltrådar upptill så att rådjuren måste hoppa minst 180 cm för att ta sig in.

Med hjälp av jordborr och stängselklubba fick vi ner stolparna där det var lerjord och med hjälp av hyrd bergborr och metallfästen som vi göt fast kunde vi ställa stolpar där det var berg. Nätet spändes vartefter med en handvinsch och fästes med märlor i stolparna. Där det gick fästes nätet i trädstammar.Det blev riktigt bra. Från huset och trädgården syns nätstängslet inte alls utan skyms av bergknallar och bitvis tät skog. Utanför växthusen döljs nätet av täta sälgbuskar.


Mellan de två växthusen ville vi inte ha nätstängsel och inte heller passade det med gärdesgård. Det var viktigt att kunna ta sig ut och hämta matjord i de två upplagen som kom till i samband med att vi grävde ur för växthusen.



Johan ”uppfann” ett staket och en grind av armeringsnät och trästolpar som vi tjärade svarta. Lätt och elegant! Jag älskar det där staketet.


Samma lätta konstruktion fick grinden bredvid snickarboden. Genom den kommer vi ut till vildmarksdelen av tomten.

Presentation av trädgården

20000 m2 kuperad vildmark. Bitvis äng med tung lerjord, tistlar och kvickrot. Mycket skog och berg. Ett nedslitet hus från 30-talet, 60 m2 plus oinredd vind, och förfallna uthus.

Det var vad vi föll för när vi äntligen efter tre års letande slog till och köpte sommarstället i Stockholms skärgård. Fördelar fanns givetvis:
– Husets läge på en liten bergsklack med en väldigt vacker dalgång mellan huset och vägen.
– En rejäl snickarbod.
– Nära till havet och egen brygga, möjlighet till båtplats.
– Hyggliga bussförbindelser med Slussen.

Drygt tio år och många tusen arbetstimmar senare är husen upprustade och delar av vildmarken har vi mödosamt förvandlat till köksträdgård och rabatter. De första åren kunde vi inte odla särskilt mycket eftersom en älgko och ett gäng rådjur ”bodde” på tomten. Ungefär 6000 m2 har vi hägnat in för att få ha odlingarna i fred – och det funkar! För närvarande är det ungefär 1000 m2 som kan kallas anlagd trädgård om man räknar in de två gräsplättarna, de stensatta uteplatserna och de två växthusen.

Trädgården består för närvarande av följande delar:



Växthusområdet, nere i dalen, med kryddland och varmbänkar på sydsidan. En grävd brunn som aldrig sinar ens under extremt torra vårar försörjer hela trädgården med vatten.




Köksträdgården, också nere i dalen, ca 100 m2.




















Stenpartiet på jordkällarens sydsluttning.






Kaprifolrabatten i bergsskrevan längs boningshusets östsida. Den måste totalrenoveras i år eftersom kaprifolen och ogräs helt tagit över.











Surjordsdalen med rhododendron, azaleor och magnolior (delar av den syns bortom kaprifolmolnet).


Pionterrassen, nyanlagd med träd- och buskpioner som fortfarande ganska ynkliga. Hundratals krokus och tulpaner fyller ut under våren och ettåringar under sommar och höst.




Äppeldalen, också nyligen färdigställd i en djup och bred skreva mellan två istidshällar. Förutom de i höstas planterade små äppelträden finns havtorn och björnbär på plats.