Tips på rosa blom efterlyses!

Yngsta barnbarnet är en älva som ständigt svävar bland blommorna i trädgården. Snart fyller hon år och på önskelistan står plantor och fröer till hennes egen lilla rabatt.

Nyss skickade hon ett sms att några av penséerna vi planterade  förra sommaren har börjat blomma.

Eftersom jag vet att en av hennes favoritfärger är rosa efterlyser jag härmed tips på lättodlade roa sommarblommor och perenner, gärna något som blommar mycket länge eftersom hennes rabatt är ganska liten, ca 1,5 m2.

Veckans Vilda Växt: Kärs, Kirskål, Aegopodium podagraria

Värsta ogräset! Om man inte håller efter kärs/kirskål kan det bli som på sonens lantgård på Gotland – så här såg det ut ÖVERALLT under deras första sommar på gården som stått obebodd i 30 år!

Vackert när den blommar men hemskt resten av året. 

Den sprider sig både med frön och med utlöpare från den långa jordstammen. Varenda liten sidogren här blir en ny planta. Om man försöker utrota den genom att gräva upp den bidrar man bara till ytterligare spridning eftersom varenda liten kvarglömd rotbit ger upphov till en ny planta. Det enda sättet att bli av med den (om man inte vill använda Roundup) är att täcka med ett tjock lager tidningar och ovanpå det svart plast så att inte minsta ljusgnutta släpper igenom och låta täcket ligga kvar i minst två år.

Vi har ett besvärligt hörn här på tomten som jag gärna vill använda till annat och där testar jag nu att täcka med tidningar och ovanpå dem massor av löv och grovkompost. När det blir varmare kommer jag att fylla på med mera kompostmaterial och plantera potatis i gropar i komposten fyllda med lite plantjord och sand. Allteftersom potatisblasten växer kommer jag att täcka med gräsklipp. Den kärs som försöker rymma utanför täckningen kommer jag att knipsa av så fort den tittar fram. De späda bladen använder jag i matlagningen eller ger till hönsen som tycker kärs är nästan lika gott som maskrosblad!

Kärs kallas även kirskål och skvallerkål men jag föredrar att säga kärs. De andra namnen är nämligen vilseledande – den här odågan är inte alls släkt med kål! Aegopodium podagraria tillhör familjen Flockblommiga, inte Korsblommiga som kålväxterna.  Den smakar inte heller som kål utan smaken påminner snarare om spenat och mangold (som tillhör familjen Mållväxter). De späda bladen är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter och kan ersätta spenat i de flesta recept: pajer, soppor, pesto, smoothies. På min dotters matblogg katinkaskitchen.com finns många härliga spenatrecept - det är bara att ta späda kärsblad i stället. Nu är rätt tid att plocka. Går att frysa in efter snabb förvällning.

Bland flockblommiga växter finns en del giftiga arter och därför är det viktigt att man lär sig känna igen kärsen. Så här beskrivs den i Den virtuella floran:

"lätt att känna igen på sina speciella blad som är en eller två gånger trefingrade med breda, spetsiga, tandade småblad"

Kan inte låta bli att visa ännu en gotlandsbild, här från infarten till gården:

OBS inget att eftersträva - men visst är det fint!

Ändå: ät upp eländet - nu!

Veckans Vilda Växt: Maskros, Taraxacum officinale

Veckans vilda växt är en ört som de flesta känner igen och som många trädgårdsägare hatar – maskros, Taraxacum officinale.

Tillnamnet "officinale" antyder att maskrosen är en etablerad läkeväxt känd sedan mycket länge. Fortfarande väcker den forskares intresse. Så här skriver professor Toivo Rautavaara på www.2000taletsvetenskap.nu:
"Om vi t.ex. jämför två sallatväxter från familjen Compositae, maskros och huvudsallat, finner vi, att maskrosen innehåller över 3 gånger mera protein, 5 ggr mera fett, 4 ggr mera kolhydrater, 4 ggr mera kalcium, 5 ggr mera fosfor, 4 ggr mera järn, 7 ggr mera vitamin B1, 6 ggr mera niacin, 3 ggr mera C-vitamin och 12 ggr mera A-vitamin än den odlade sallaten. Därtill är maskrosen ytterst nyttig för hälsan, särskilt för levern och gallsystemet. I Finland har startats en vetenskaplig undersökning av maskrosens verksamma ämnen och deras utnyttjande."

Hela växten (utom möjligen stjälkarna) kan användas. Just nu är det de späda bladen vi plockar och blandar i salladen. De smakar lite beskt även när de är späda men om man gillar ruccola går de an.

För att mildra beskan kan man täcka över plantorna en tid ungefär som man gör med rabarber.

Beskan kommer från bitterämnena som samtidigt gör markrosen så himla nyttig! Det är de ämnena som stimulerar körtelsekretionen i bukspottskörtel, lever och galla, viktigt för att dessa organ ska kunna göra ett bra jobb när det gäller att rena vårt blod från slaggprodukter och gifter.

Förra veckan var barnbarnet Emmy här och plockade med sig en massa ogräs, bland annat maskrosblad som hon gärna fräser tillsammans med vitlök i smör och pressar citron över innan hon serverar som tillbehör till fisk.

Roten är otroligt näringsrik vilket gjort att den hamnat bland de viktigaste växterna på Försvarsmaktens överlevnadslista. 20-30 rötter täcker dagsbehovet av kolhydrater för en vuxen man! 

Innehåller dessutom många viktiga mineraler.

Roten är ännu bittrare än bladen men kan förvällas vilket tar bort mycket av beskan. Man skalar och hackar roten, kokar i lite vatten under 15 min, häller bort kokvattnet och använder bitarna i t.ex. en gryta, gärna med andra rotsaker.

Det dröjer inte länge innan knopparna börjar visa sig. Testa då att smörsteka knopparna, Karin Fransson, välkänd kock och krögare på Öland och tidigare medarbetare i radions program Meny, säger att det är något av det godaste hon vet. Klicka Här  så kommer du till receptet.

När maskrosen öppnar sina solgula korgar fulla med blommor är det dags för mig att ta min korg och gå ut och skörda råvaran till exempelvis maskrosmarmelad. Jag låter blommorna ligga en stund på smörpapper eller handduk i skugga för att de små svarta invånarna (som gett örten dess svenska namn!) ska krypa ut och bort . Sedan tar jag bort de gröna fästena så att bara de gula blommorna blir kvar. Till 5 dl blommor tar jag 4 dl vatten, 5 dl syltsocker och finstrimlat skal av 1 ekologisk citron. 

Koka upp 3 dl vatten och tillsätt de gula blombladen. Låt dra i en halvtimme. Sätt en nätsil över en tjockbottnad kastrull och vätskan med bombade så att de silas ifrån. Pressa ut så mycket som möjligt av vätskan med baksidan av en sked. Medan blombladen drar i det kokta vattnet kokar jag finstrimlat citronskal i 1 1/2 dl vatten (räknar med att ca 1/2 dl vatten kokar bort, det ska bli 1 dl kvar). 

Sedan blandar jag citronskalen och deras kokvatten med saften från bladen och syltsocker. Kokar upp och låter sjuda i 2 minuter så att sockret löser sig. Tar bort kastrullen från värmen, skummar noga och häller upp marmeladen i väl rengjorda små glasburkar. På med lock och förvara svalt. Det är ingen risk att marmeladen blir stående så länge att den börjar mögla...

Maskros för hästar

Fång är en fruktad och hemsk sjukdom, en inflammation i de mycket känsliga lamellerna inne i hästarnas hovar. Den vanligaste orsaken till fång är troligen överkonsumtion av alltför näringsrikt foder på vintern och för mycket färskt gräs på en gång på våren. Förutom att undvika detta kan man förebyggande ge örter som förbättrar blodförsörjningen, stärker lymfsystemet och leverns funktion.  Maskros är just en sådan ört, andra med likartad verkan är nässla, snärjmåra och vallört.

Grannens hästar får låna vår äng, de betar gärna maskrosor men dissar lupinerna

Ett par nävar färska blad eller 30 g torkade är en lagom dagsdos. Även roten är bra för hästar. Gräv upp, borsta bort all jord, skiva och lägg att torka på varm och skuggig plats. Förvara i papperspåsar på torrt ställe. En lämplig dagsdos är 20 g enligt källan Hästägarens Örtabok av Hilary Page Self.

Maskros för höns

Jeanette matar våra hönor med färsk maskros.

Höns som får gå fritt i trädgården mumsar gärna i sig maskrosblad. Ännu mer uppskattar de torkade maskrosblad i vinterfodret. Maskros tillför kalcium, kalium, magnesium  och en mängd vitaminer som hönsen behöver.

I år ska jag testa att samla maskrosfrö innan de små fallskärmarna sprider dem i trädgården. Kanske hönsen låter sig väl smaka?

Bygget igång igen!

Idag kom våra trevliga och duktiga byggare tillbaka! Plåtgubbarna dök också upp så nu kommer det att gå undan!

Själv fick jag order av gubben min att ta bort den gamla ruttnande vedboddörren som jag haft som underlag för mina krukor med chili och tomater på huset sydsida.

Berget går i dagen närmast entrén så det måste till ett underlag för att man ska kunna odla här.

Valet föll på en bit av det gamla räcket från altanen kring snickarboden och gästhuset. Grånat och ändå friskt och stadigt. 

Här får jag plats med ett gäng stooora krukor!

Till slut: Det regnar! Hurra! Katastrofala vårtorkehotet avvärjt, åtminstone för tillfället.

Det är något visst med de första

Visst är det något visst med de allra första vårblommorna! De som tar sig upp mot alla odds, färdiga och fulländade.

Blåsipporna har blommat i några veckor nu och igår slog vitsipporna ut.

Vitsippan är den ört som är rikligast förekommande av alla fanerogamer här i vår dal, men trots det plockar jag sällan in, njuter desto mer av de vita mattorna som kommer att täcka de vilda delarna av trädgården om någon vecka.

Krokusarna har också blommat länge nu till rumsliga humlors förtjusning, bina har redan tagit det de vill ha och dragit till hasselhängen och scilla.

Men en vårblomma förbryllar oss i år. Det kryllar plötligt av vita miniblommor mellan markstenarna utanför växthusen. På lite håll ser dom ut som vitt damm.

Böjer man sig ner ser man att det är Levande Blommor, vansinnigt söta

...men var kommer dom ifrån och vad heter dom??? Någon därute som vet?

Fler exempel på vårens första hittar man via Blommig Fredag.

Brännässla del 3 – för hästar, hundar, höns och bin

För tredje inlägget i serien Veckans Vilda Växt har jag återigen valt brännässla, Urtica dioica! Den här gången handlar det om hur vi kan använda nässla för att stärka våra husdjur.

Så här ser  ytskiktet på ett nässelblad ut i extrem förstoring. Anledningen till att både vi och djuren inte gärna kommer i närkontakt med färska blad framgår tydligt. I brännhårets bas sitter en giftkörtel och från den går ett tunt rör uppbyggt huvudsakligen av kisel. Spetsen på röret är lite krökt och avslutas med en liten kula. När något vidrör kulan bryts den mycket lätt av och kröken på röret gör att brottytan blir sned och formar spetsen på en injektionsspruta redo att injicera giftet i levande vävnad!

Är inte naturen fantastisk!

När man torkar nässla förstörs brännhårens sprutmekanism och efter en tid bryts också giftet ner. Till djur använder vi alltid torkad nässla!

Barnbarnet Elvira med sitt gotlandsruss Vincent

HÄSTAR

Hästar äter av ovan utredda skäl inte färska nässlor.  Däremot äter många hästar gärna nässlorna om man slår av dem och låter dem ligga och torka. Det gör de rätt i: ämnen i nässlorna stimulerar cirkulationen vilket är särskilt viktigt om hästen drabbats av fång, reumatism eller artrit.

 Många hästägare blandar i torkade nässlor i fodret på våren, allmänt stärkande (precis som för människa) eftersom nässla innehåller järn och c-vitamin. 20-30 gram hackad torkad nässla är en lagom dagsdos till en häst. Men del hästar kan reagera allergiskt på nässla och få nässelfeber så om din häst är känslig  och får små bulor under huden måste du sluta med nässla. 

(Källa: Hilary Page Self, Hästägarens Örtabok, 1998)

Vår aussie Tim och några av våra skånska blommehöns

HUNDAR

Nässla är bra för hundar! För att stärka immunförsvaret rent allmänt ger man hunden torkad nässla som dagligt tillskott i maten, 1/2-1 tsk beroende på kroppsvikt. Viktigast under vinter och vår, från oktober till april.

(Källa: hundkonsultsonja.se m.fl.)

HÖNS

Nässla är bra för höns! Innehåller förutom kväve och kalcium vitaminer och mineraler som håller dem friska och pigga under vinterhalvåret. Och äggulan får en fantastisk gul färg av nässla!

Torka så mycket nässla du orkar samla och lite till. Det går bra även sent på säsongen. Bäst är att binda luftiga buketter och hänga upp på torrt och mörkt ställe. När buketterna är knastertorra kan man förvara dem i på torrt ställe, jag brukar ha dem i stora tygpåsar på vinden. Från senhösten och fram till maj serverar man buketterna en efter en, lättast genom att hänga upp dem i hönshuset så att de skyddas för fukt eller smula sönder den torkade örten och blanda i torrfodermataren.

BIN

Av en gammal erfaren biodynamiker har jag lärt mig att bina mår prima av en tillsats av örtte i sockerlösningen man ger dem som vinterfoder när man har knyckt det mesta av deras honung.

En viktig ingrediens i teet är nässla och därför kommer receptet här.

Ingredienser:

I ursprungsreceptet ingår: 

Avkok av nässla, åkerfräken, ekbark

Te av blommor från rölleka, maskros, kamomill, läkevänderot (valeriana)

Jag bedömer att man kan utesluta ekbark eftersom det huvudsakligen innehåller garvämnen som finns även i rölleka och att man kan ersätta läkevänderot med ljungblommor eftersom bådadera har huvudsakligen lugnande verkan. 

Kamomill kan vara svårt att hitta, har inte heller lyckats odla den så jag tar från en tepåse med kamomillblommor från affären.

Tillredning:

Torkad åkerfräken blötläggs i kallt vatten över natt, kokas upp och får koka ganska länge, helst en timme för att nyttigt kisel ska frigöras. Eftersom det bara behövs drygt 1 dl färdigt avkok och det är svårt att tillreda en så liten mängd (kokar torrt)  så passar jag på att ta undan till bina när jag ändå gör en större mängd avkok att höstbehandla trädgården med (främst fruktträd, bärbuskar, rosor, växthus). Hur man gör detta avkok beskriver jag här.

Torkad nässla läggs i kallt vatten, kokas hastigt upp och silas efter 10 min. Till 1 dl vatten tar jag 1 msk torkad ört.

Torkade söndersmulade blommor av rölleka, kamomill, maskros och läkevänderot eller ljung läggs i kallt vatten som får koka upp, dra i 15 minuter och sedan silas ifrån. Till 4 dl vatten tar jag 1 msk var av örterna.

Det blir totalt 6 dl avkok/te som jag tillsätter till 10 l sockerlösning, helst gör jag sockerlagen själv och ersätter en del av vattnet med örtteet.

Avslutar inläggen om nässlor med en nytagen bild från min nässelodling. Ja, jag är faktiskt så knäpp att jag odlar nässlor - i en gammal kompost i utkanten av köksträdgården! Om du har tagit del av mina tre Veckans-Vilda-Växt-inlägg om nässla förstår du säkert varför!

Tuffaste tulpanerna!

För några år sedan köpte jag en påse otroligt billiga helt anonyma tulpanlökar. Placerade dem tillfälligt i utkanten av kökslandet

där de naturligtvis blev kvar och mer än fördubblades i antal för varje år som gick.

Härligt när de blommar, skräpigt länge efteråt, de fick så småningom sällskap av jordärtskockor som brukar dölja skräpet ganska effektivt. Men så i höstas bestämde jag mig för att gräva upp både tulpaner och skockor. Behöver sängen till växelbruket med köksväxter. Skockorna har fått ett nytt mindre framträdande ställe att ber ut sig på och tulpanlökarna har hamnat lite varstans

till exempel här bredvid dagliljan framför drivbänk med vitlök i år. Några finns i en liten rabatt i hönsgården, några i en stor hink i växthuset,

 

 men de allra flesta, ca 800, hamnade här intill jordkällaren hos barnbarnens jätteblåbär.

Det visar sig förstås att jag missat ett stort antal lökar som nu skickar upp sina gröna öron där jag snart ska sätta potatis! Har antagligen missat ett gäng skockor också. Suck!

Förändring?

För tre veckor sedan visade jag den här bilden som exempel på vad som måste åtgärdas i trädgården.

Det är ett område intill frukostplatsen som är invaderat av kirskål. 

Nu har jag påbörjat arbetet, täckt med tidningar och lagt på grovkompost. Ingen drastisk förändring för ögat men jag hoppas att kirskålen uppfattar signalen. På norska heter kirskål skvallerkål har jag just lärt mig, härligt ord helt i klass med norskans klapperslange för skallerorm!

Återkommer med rapporter om hur det går med skvallerkålen!

Kring nya orangeriet ska vi anlägga en kämpestor rabatt. Så här såg en bit av området ut för några veckor sedan:

Även här är arbetet bara påbörjat och även här använder jag samma teknik som för odlingslimpor: i botten tidningar och lite ris, sedan grovkompost, sedan halvbrunnen hästgödsel blandad med finkompost och överst jord.

En liten förändring kan anas men detta är ett sisyfosarbete, som synes är området gigantiskt och jag misstänker att det kommer att dröja till början av juni innan jag kan plantera i rabatten...

Brännässla del 2 – för hår och hud

Eftersom våren står och stampar och inga andra arter på min lista över Veckans Vild Växt är i antågande här i Stockholms skärgård får det bli ytterligare två inlägg om den fantastiska brännässlan, Urtica dioica. Nästa vecka om nässla för våra husdjur, idag om nässla för hår och hud.

HÅR

Avkok på nässla är ett urgammalt hårrengöringsmedel. Det anses motverka håravfall, minska mjällbildning, stimulera hårbottnen och göra håret glansigt. Jag har tyvärr inte hittat några forskningsbelägg för dessa påståenden men rekommenderar ändå att du testar följande som sista sköljvatten under några veckor:

Koka upp 4 msk torkade nässlor (eller några dl färska) i  5 dl vatten.
Låt koka i 10-15 minuter.
Låt svalna och sila sedan ifrån nässlorna.
När det är dags att efterskölja håret tillsätt 1 msk äppelvinäger och en skvätt hett vatten så att temperaturen blir behaglig.
Häll lite av avkoket över håret och massera försiktigt in i hårbotten, låt sitta en kvart och skölj sedan med resten av avkoket.

HUD

Ansiktsmask för alla hudtyper

1 msk torkad finfördelad nässla
1 msk majsmjöl
1 msk grädde eller yoghurt
1 msk starkt nässelte
1 tsk honung

Blanda till en smed och kladda på i ansiktet men inte närmast ögonen. Låt sitta i 20 minuter. Skölj.

Nässelolja
Bra för alla hudtyper, lär vara bra mot eksem, kan användas som bas i nässelsalva

1 dl torkad nässla
100 ml olivolja

Sjud nässlorna i oljan ca 1 timme, se upp så det inte kokar, bara sjuder.
Låt svalna och häll över i en glasburk  med lock som får stå ljust under 10 dagar. Sila ifrån nässlorna och förvara mörkt och svalt.

Nässelsalva
Samma effekter som nässelolja men lättare att ta med och att applicera

Smält 66 gram bivax, helst ekologiskt, i en rostfri bunke som du ställer i vattenbad.
När vaxet har smält häller du i 3 dl olivolja lite i taget under omrörning.
Ta bunken ur vattenbadet och rör och rör.
När det hela fått bra konsistens fyller du burkar (jag använder helst bruna) med salvan. Förvaras bäst i kylen men håller ett halvår i rumsvärme.

TILL SIST EN SUPERSOPPA!
När jag skrev förra inlägget skippade jag recept på nässelsoppa, det vimlar ju av sådana på nätet och i  kokböcker värda namnet. Men så har jag hittat ett alldeles speciellt recept som jag vill dela med mig: Nässelsoppan som serverades på Nobelmiddagen 1991! Där fick de vaktelägg i soppan men det går lika bra med vanliga ägg, helst eko förstås! Det här är en något modifierad variant av nobelsoppan:

Till 4-5 pers

3/4 dl finhackad gul lök
en klick smör
1 msk vetemjöl (jag tar glutenfritt mjöl)
6 dl grönsaksbuljong (Renee Voltairs är min favorit)
2 liter sköljda späda nässelskott
1 kryddmått torkad hackad fänkål
1 tsk hackad körvel
1 kryddmått finmalen vitpeppar
1 msk finskuren gräslök
2 dl vispgrädde
ev lite salt (smaka först)

Blanchera nässlorna snabbt i kokande saltat vatten.
Häll av vattnet och spola nässlorna med kallt vatten.
Kör dem i matberedaretill en puré eller hacka fint.
Smält smöret och fräs löken så att den blir genomskinlig men utan att den tar färg.
Pudra över mjölet.
Rör om och höj värmen.
Späd med grönsaksbuljongen under omrörning.
Låt det hela koka upp och sedan sjuda några minuter.
'Lägg i nässlorna.
Krydda med fänkål, körvel och vitpeppar.
Häll i grädden och låt soppan koka upp.
Tillsätt gräslöken.
Servera soppan varm med hårdkokta äggklyftor.

Storstädning!

Högen med byggavfall hade irriterat oss länge. Nu var det dags!

Släpet blev ganska fullt

och området framför orangeriet är redo för markberedning och rabattanläggning. Ett hästjobb, jag vet, men det är så vi pensionärer håller oss i form!

Ett annat irritationsmoment har varit algpåväxten på kanalplasten på växthustaken.

Johan gick loss med ogräsättika och nu glänser taken.

Själv har jag tvättat glasväggarna i båda växthusen. Och här ska jag för en gångs skull göra reklam!

Den här fönstertvättaren gör jobbet mycket lättare. Glöm tidningspapper och efterpolering – ett svep över den våta ytan och fönstret blir skinande rent!

Här i västhusen använder jag inte den medföljande mojängen för påsprutning och utstrykning av putsmedlet eftersom fönstren här kräver tuffare tag, gnuggar med kökssvamp i stället.

Det stora bekymret i våra växthus (Classicum Serralux) är den idiotiska konstruktionen nertill. Där samlas en hel del skräp som är supersvårt att få bort eftersom en aluminiumlist löper en bit innanför glaset och utrymmet är för smalt för alla tillgängliga munstycken till grovdammsugaren! Den som har konstruerat det här har aldrig behövt städa ett levande växthus!!!