Brännässla del 3 – för hästar, hundar, höns och bin

För tredje inlägget i serien Veckans Vilda Växt har jag återigen valt brännässla, Urtica dioica! Den här gången handlar det om hur vi kan använda nässla för att stärka våra husdjur.

Så här ser  ytskiktet på ett nässelblad ut i extrem förstoring. Anledningen till att både vi och djuren inte gärna kommer i närkontakt med färska blad framgår tydligt. I brännhårets bas sitter en giftkörtel och från den går ett tunt rör uppbyggt huvudsakligen av kisel. Spetsen på röret är lite krökt och avslutas med en liten kula. När något vidrör kulan bryts den mycket lätt av och kröken på röret gör att brottytan blir sned och formar spetsen på en injektionsspruta redo att injicera giftet i levande vävnad!

Är inte naturen fantastisk!

När man torkar nässla förstörs brännhårens sprutmekanism och efter en tid bryts också giftet ner. Till djur använder vi alltid torkad nässla!

Barnbarnet Elvira med sitt gotlandsruss Vincent

HÄSTAR

Hästar äter av ovan utredda skäl inte färska nässlor.  Däremot äter många hästar gärna nässlorna om man slår av dem och låter dem ligga och torka. Det gör de rätt i: ämnen i nässlorna stimulerar cirkulationen vilket är särskilt viktigt om hästen drabbats av fång, reumatism eller artrit.

 Många hästägare blandar i torkade nässlor i fodret på våren, allmänt stärkande (precis som för människa) eftersom nässla innehåller järn och c-vitamin. 20-30 gram hackad torkad nässla är en lagom dagsdos till en häst. Men del hästar kan reagera allergiskt på nässla och få nässelfeber så om din häst är känslig  och får små bulor under huden måste du sluta med nässla. 

(Källa: Hilary Page Self, Hästägarens Örtabok, 1998)

Vår aussie Tim och några av våra skånska blommehöns

HUNDAR

Nässla är bra för hundar! För att stärka immunförsvaret rent allmänt ger man hunden torkad nässla som dagligt tillskott i maten, 1/2-1 tsk beroende på kroppsvikt. Viktigast under vinter och vår, från oktober till april.

(Källa: hundkonsultsonja.se m.fl.)

HÖNS

Nässla är bra för höns! Innehåller förutom kväve och kalcium vitaminer och mineraler som håller dem friska och pigga under vinterhalvåret. Och äggulan får en fantastisk gul färg av nässla!

Torka så mycket nässla du orkar samla och lite till. Det går bra även sent på säsongen. Bäst är att binda luftiga buketter och hänga upp på torrt och mörkt ställe. När buketterna är knastertorra kan man förvara dem i på torrt ställe, jag brukar ha dem i stora tygpåsar på vinden. Från senhösten och fram till maj serverar man buketterna en efter en, lättast genom att hänga upp dem i hönshuset så att de skyddas för fukt eller smula sönder den torkade örten och blanda i torrfodermataren.

BIN

Av en gammal erfaren biodynamiker har jag lärt mig att bina mår prima av en tillsats av örtte i sockerlösningen man ger dem som vinterfoder när man har knyckt det mesta av deras honung.

En viktig ingrediens i teet är nässla och därför kommer receptet här.

Ingredienser:

I ursprungsreceptet ingår: 

Avkok av nässla, åkerfräken, ekbark

Te av blommor från rölleka, maskros, kamomill, läkevänderot (valeriana)

Jag bedömer att man kan utesluta ekbark eftersom det huvudsakligen innehåller garvämnen som finns även i rölleka och att man kan ersätta läkevänderot med ljungblommor eftersom bådadera har huvudsakligen lugnande verkan. 

Kamomill kan vara svårt att hitta, har inte heller lyckats odla den så jag tar från en tepåse med kamomillblommor från affären.

Tillredning:

Torkad åkerfräken blötläggs i kallt vatten över natt, kokas upp och får koka ganska länge, helst en timme för att nyttigt kisel ska frigöras. Eftersom det bara behövs drygt 1 dl färdigt avkok och det är svårt att tillreda en så liten mängd (kokar torrt)  så passar jag på att ta undan till bina när jag ändå gör en större mängd avkok att höstbehandla trädgården med (främst fruktträd, bärbuskar, rosor, växthus). Hur man gör detta avkok beskriver jag här.

Torkad nässla läggs i kallt vatten, kokas hastigt upp och silas efter 10 min. Till 1 dl vatten tar jag 1 msk torkad ört.

Torkade söndersmulade blommor av rölleka, kamomill, maskros och läkevänderot eller ljung läggs i kallt vatten som får koka upp, dra i 15 minuter och sedan silas ifrån. Till 4 dl vatten tar jag 1 msk var av örterna.

Det blir totalt 6 dl avkok/te som jag tillsätter till 10 l sockerlösning, helst gör jag sockerlagen själv och ersätter en del av vattnet med örtteet.

Avslutar inläggen om nässlor med en nytagen bild från min nässelodling. Ja, jag är faktiskt så knäpp att jag odlar nässlor - i en gammal kompost i utkanten av köksträdgården! Om du har tagit del av mina tre Veckans-Vilda-Växt-inlägg om nässla förstår du säkert varför!