Slut på sommarlovet för hibbarna

Varje vår hyr vi ett täckt släp för att köra ut våra hibiskusar till landet och lilla växthuset när det mesta av frösådden är utplanterad. Och varje höst gör vi om proceduren åt andra hållet. Idag var det dags.

Hibben på nästa bild är en verklig kämpe!

Så här såg den ut den 21 april efter att ha lämnats i torpet över vintern. Död, sa jag. Vi ger den en chans, sa maken. Och den tog alltså chansen!

Nu ska alla inflyttare behandlas mot spinn dom tyvärr drabbar våra hibbar med jämna mellanrum. Tur att vi har en altan där vi kan spruta och duscha.

En av våra hibbar har fått stå kvar på altanen hela sommaren. Den är alldeles för hög och bökig för att flyttas.

Idag hälsade den oss och hibbekompisarna välkomna med dessa enorma blommor på ett rotskott nertill!

När vi ändå hade ett släp passade vi på att åka till Zetas. Fruktträd och annat fick följa med till Fagerdala. Mer om det i nästa inlägg...

"Soltorkade" tomater

Växthuset ger fortfarande jätteskördar av tomater. Det här är 'Floridity', en fast, köttig tomat som vi gärna äter som godis men som också visats sig särskilt lämplig för torkning. På våra breddgrader är det ugnen som får ersätta solen. Halverade tomater på smorda plåtar får stå i 70 graders varmluft, ugnsluckan lite på glänt. Det tar många timmar men resultatet över förväntan, massor av koncentrerad smak och intensiv färg. En del lägger jag in i olja med timjan och vitlök, det mesta fryser jag in till vinterns grytor och såser.

Det här är 'Early girl', som i år inte varit särskilt "early" men mycket produktiv. Tomaterna väger mellan 100 och 180 gram och mognar vartefter samtidigt som nya blommor tillkommer hela tiden. Ska bli spännande att se hur länge den håller ut...

Nedan en bild på en nykomling hos oss som snabbt blivit favorit, söta och samtidigt syrliga 'Chockolate Cherry'.

Den enda tomat som klarat sig på friland i år står i kruka vid söderväggen, 'Supersweet 100'. Den sprutar fram små makalöst goda illröda tomater och verkar inte ge sig än på länge. Ska försöka skydda den med fiberduk när det blir kallare.

Till sist några av de hundratals klasar som vinrankan av sorten 'Zilga' producerar. I år är druvorna tyvärr inte så söta som de brukar vara så jag letar med ljus och lykta efter recept på druvsaft för infrysning. Någon som har något tips?

Berget brinner

Alldeles utanför vår huvudentré tornar en bergknalle upp sig. Den är överväxt av vildvin som nu börjar brinna i härliga höstfärger.

Runt huset finns ett tiotal liknande parallella bergknallar som ger tomten en speciell karaktär. Likt jättevalar dyker de upp ur marken, alla slätslipade av isen, alla utformade på samma sätt: en hög brant kortsida/nos mot sydsydost, en sluttande avsmalnande bakkropp mot nordnordväst. Vissa sydsidor är tre-fyra meter höga, andra bara någon meter, alla nästan lodräta. Har länge haft planer på att utnyttja dessa sydsidor för plantering av klätterrosor och klematis men har inte hunnit röja marken framför dem i år heller. Andra projekt, befintliga odlingar och barnbarnen har tagit all tid. Men ambitionen kvarstår. Nästa år, då...

Valvaka med trattkantareller

Är äntligen på benen igen efter en matförgiftning (thaimat) av megaformat. Har säkert gått ner minst fem kilo på kuppen. Dessutom missade jag en enligt vittnen mycket trevlig 110-årsfest (70+40, mor och son). Idag kunde jag leka med hunden, gräva i rabatter och njuta av höstsolen. Orkade dessutom att följa med på svampsväng i en nycket närbelägen skog. Skörden blev överväldigande. Trattkantarellerna har satt igång.

Vi plockade bara en liten del av allt vi såg, de mindre får stå kvar och vi hade fullt sjå att få Tim att inte trampa på de tusentals små tuvor som vi ville lämna. Nu lyssnar jag på valvakan och rensar och torkar för att fylla på de tömda förråden av trattkantareller.

Fler glädjeämnen, havtorn mm

I fjol planterade vi ett antal havtornsbuskar. De såg ämliga ut efter vintern med sina snöknäckta grenar. Nu fyller de upp äppeldalen och frestar både oss och kråkorna. Jag har bestämt att jag ska hinna före kråkorna. Marmelad av havtornsbär är en läckerhet!

Nu en bild på trädgårdens verkliga kämpar! Samtliga blomstertobak har kommit upp från självsådda frön. Här har de etablerat sig mot alla odds i springor mellan skifferplattor, helt utan gödning under säsongen, helt utan bevattning under de 50 dagarna av torka!


Jag fick reaktioner från närstående gällande förra inlägget.Vaddå inga höstblommor! Vi har ju massor! Okej då. Om man räknar alla blomstertobak som har frösått sig och dyker upp överallt, här som vita fjärilar i pionrabatten.

En eller annan återblommande ros finns ju också...


...ocg givetvis alla riddarsporrar som faktiskt har klarat alla snigelangrepp!


Till slut en bild på en av alla solrosor som fåglarna har planterat i trädgården.

Glädjeämnen

Det blommar för fullt i lilla växthuset – fem av våra stora hibiskusar får bo här tills frosten kommer.

Två är så stora att de inte kommer in genom dörren:

de får stå ute någon vecka till, sedan måste de nog flytta till lägenheten i stan.

I rabatterna är det inte så mycket som blommar nu, men höstanemonerna sviker aldrig.

Äntligen har störbönorna vuxit till sig och börjat ge skörd. Det mesta i köksträdgården har producerat över förväntan i år – och i skogarna kryllar det av svamp. Lycka!

Arbete pågår...

I vår trädgård finns det en del "hörn" som vi helst blundar för. Området framför stora växthuset var länge ett sådant "hörn". Förfärligt.

För en dryg månad sedan bestämde vi oss för att ta tag i problemet. Nu har vi kommit en bit på väg.

Mycket återstår att göra men vi blundar inte längre när vi närmar oss växthuset...