Vad håller jag på med egentligen?

Ibland undrar jag varför jag sliter med rabatterna när tomten kryllar av fräscha vilda blommor som avlöser varandra hela säsongen. Just nu är det gullvivor som dominerar.

Här en tuva mandelblom med getrams i bakgrunden. Och violerna och liljekonvaljerna och, ja, maskrosorna förstås...

Men jag vill nog inte vara utan våra odlade växter heller. Tulpanerna är fortfarande fina:


Magnoliorna turas om att fladdra över woodland

och i stora krukan vid lilla växthuset blommar första klematisen.

Pilkoner och barnbarnshelg

Nu har sjutton av våra tjugotre pioner fått korgstöd. Till de jättestora får jag hitta på andra lösningar och trädpionerna behöver ju inte stöd.

Det blev några pilkoner över. Funderar på att låta luktärterna som väntar på utplantering få klättra på dem. Har plats här i rosenrabatten utanför kökslandet. Testar att ställa ut konerna, först upp och ner som Annika föreslår, men jag lyckas inte gräva ner dem djupt nog så om jag ska använda dem får det bli så här – kanske?


Den gångna helgen blev härligt intensiv med fyra föräldrafria barnbarn här, spralliga och pratglada tjejer, den yngsta åtta år, den äldsta fjorton. Då och då lånar de kameran. Här en förgätmigej med Emmys ögon:


och här tulpaner ur Albas synvinkel


Ofta ser de sådan som jag inte har upptäckt, till exempel att daggkåpan under varma och soliga dagar pressar ut vattendroppar ur bladkanterna!

Felkonstruerade?

När jag fyllde år i vintras fick jag tolv pilkoner i present. Sedan dess har de stått i trädgårdsförrådet och varje gång jag har haft ärende dit har jag funderat hur jag skulle kunna använda dem.


De är fint flätade och jag gillar naturmaterial - men om jag sätter luktärter eller andra klätterväxter runt basen, blir det inte väldigt trassligt upptill?

I morse när jag gick den vanliga rundan i trädgården och plockade sniglar blev jag stående framför pionterrassen. Pionerna börjar knoppas och snart måste jag stötta dem på något sätt, helst inte med de illgröna plastklädda stöden. Kanske kan man fläta några stöd?


Det var då jag fick idén. Hämtade pilkonerna och en sekatör. Testar. Vad tycks?

Oj! En snok - eller?

Håller på att förbereda plantering av nyinköpta perenner när jag råkar kasta en blick mot timjansnåret vid uteplatsen.


Ser direkt att det inte är vår vanliga snok, den som har bott här längre än vi och som är mycket större och försedd med gula fläckar bakom ögonen. Den här är helsvart, cirka en halv meter lång och mycket vaksam. Det blir jag också, ormen ligger nämligen alldeles intill vår uteplats, mitt emellan den blommande rhododendronbusken och den stora stenen till vänster i bilden nedan:


Googlar och blir alltmer övertygad om att vi faktiskt har en svart huggorm på obehagligt nära håll. Den här gynnarens huvud var klart kantigt, tydligen ett säkert tecken.

Själv kan jag stå ut med reptiler i trädgården men ett problem är att Tim inte alls reagera på ormar. Under många promenader i vildmarkerna runt omkring har vi kunnat konstatera att han inte "ser" huggormarna. Vad händer om han råkar trampa fel?

Inlägget som försvann

I går kväll gjorde jag ett inlägg med rubriken Vår vilda tomt. I morse var det borta! Och det har inte gått att logga in på hela dagen. Nu när jag kommer in igen är inlägget försvunnet även från redigera-inlägg-arkivet. Är det bara jag som råkat ut för detta?

Får plocka fram bilderna igen ur fotomappen och försöka återskapa texten - kladden är uppeldad.

Tog en promenad med hunden i de vildare delarna av vår stora tomt. Här finns mossiga berg...

...bäckar...

...risiga områden efter elbolagets röjningar längs kraftledningarna...

...och barnbarnens vissna koja från i fjol.

Även på den inhägnade delen av tomten är det bitvis ganska vilt. Här gör blåbär och vitsippor ideliga försök att ta sig in i stenpartiet men motas bort.

Nu håller jag tummarna för att Blogger inte brakar ihop igen!

Tulpaner tulpaner

Aubreitian i söderrabatten har fått sällskap av 'Ice Wonder'.

Och i pionrabatten har dessa för tillfället namnlösa skönheter slagit ut:


Måste skicka med en dagsbild från "tulpanhavet" i köksträdgården.


Alldeles intill har jag idag satt ut ett antal förgrodda blekselleriplantor - storfavorit bland flera av barnbarnen! Själv tuggar jag inte på dem men kan tänka mig att slänga ner en eller annan stjälk i en soppa.

Nu blommar det!

De har väntat i två veckor nu. Varje dag har vi tittat på dem.


Stora vita sprickfärdiga knoppar. Isbelagda efter våra många frostnätter, hårt knutna även i middagssol.


Men idag bestämde de sig. Vi slår ut!


Vi har sju magnolior, detta är den tidigaste. Har tyvärr tappat bort namnet så jag vet inte vad denna heter - men det gör säkert någon magnoliakunnig trädgårdsbloggare?


Även tulpanerna har vaknat. Här en bild av syddelen av tulpanhavet i köksträdgården. Som synes är det mängder av knoppar, men de minsta lökarna har bara skickat upp blad i år. Inser att jag måste gräva upp alltihopa igen i höst och sprida ut dem i resten av trädgården. Plats har vi ju...

Solen är tillbaka -åtminstone för en stund

Tassar ut och inspekterar. I pionterrassen inga skador efter snöfallen - vad jag kan se...
Här spränger Paeonia lactiflora 'Buckeyed Belle' fram mellan krokusbladen.
Blommorna är också illande röda, bilden är från midsommar i fjol:

Även övriga örtartade pioner ser ut att ha klarat sig utmärkt. Favoriten bland pioner är trädpionen 'Rockii'. Jag kan räkna till minst tio knoppar nu...

...och längtar till blomningen:

Bland tulpanerna som bor i pionterrassen är favoriten denna, jag tror den heter 'Appleblossom':

Så här ser den ut när den blommar:

I väntan på att rabatterna exploderar lagom till midsommar får vi till att börja med glädjas åt att liljorna som vi köpte på Hötorget för över två veckor sedan har konserverats i kylan på vår oisolerade glasveranda:

Vårbruk med förhinder

En stark nordanvind drar genom dalen dessa dagar. Och inget regn. Solen skiner om dagrna men ger ingen värme, idag har temperaturen inte krupit över 8 grader på grund av isvinden. Kyla+torka+sol=ingen lyckad kombination. Enda trösten är att tidiga blommor varar länge, som blåsipporna:

och hyacinterna som jag sparar varje jul och sätter ut så fort jorden reder sig.

Ett annat glädjeämne är Aubrietia ´Blue cascade´ som jag sådde i fjol men som var eländiga både i såpottorna och efter plantering. Eftersom jag aldrig kan kasta plantor så satte jag ändå ut dem på lämplig plats och höll tummarna. I det här fallet lönade det sig:

Tulpanerna avvaktar.

En fördel med torkan och kylan är att sniglarna mår dåligt. ..