Åkerfräken som ogräs

Förra inlägget handlade om åkerfräken som välgörare i trädgården i form av stärkande avkok. Om åkerfräken växer i trädgården är det däremot att betrakta som ogräs, ett ganska knepigt sådant. I kommersiell och storskalig odling, exempelvis veteodling – en katastrof. I villaträdgården och i småskalig köksväxtodling ­ hanterbart, glädjande nog! Men för att kunna bekämpa åkerfräken på bästa sätt behöver man veta lite om växtens konstitution.

När åkerfräken väl etablerat sig genom att sporer från de klorofyllösa sporaxen kommit flygande med vårvinden kan rötterna på någon säsong nå flera meters djup! Och inte nog med det: de skickar ut horisontella rotskott på flera nivåer ner i marken. Dessa skickar i sin tur upp vertikala rötter så att växten nästa år kan producera massor av nya sporax! De gröna vipporna kommer senare och de är sterila men bidrar förstås till att växten kan samla näring och sprida sina rötter med stor kraft.

Åkerfräken utvecklar alltså ett flerskiktat, ständigt expanderande rutnät av rötter som är onåbart för plöjning, grävande och normal ogräsbekämpning. Det finns inte heller några kemiska preparat som kan ta kål på rötterna. På nätet har jag hittat många rapporter om forskningsprojekt och försök med kemiska bekämpningsmedel men resultaten har hittills varit blygsamma och föga bestående.

På bilden från Kultura - biodynamisk tidskrift 1:1988 visar A två klorofyllösa sporax, B ett spirande grönt skott, C en färdigutvecklad steril grön vippa och G underjordiska stammar med rotknölar som lagrar kolhydrater.




Glöm alltså alla planer på att försöka gräva bort åkerfräken eller täcka över partier med åkerfräken under några år ungefär som man kan göra med kirskål. Det fungerar inte! Även om det funnes ett fungerande gift skulle jag inte använda det. Men som hobbyodlare kan man hålla problemet under kontroll genom att göra rätt sak i rätt tid.

I den här trädgården har vi inte åkerfräken (peppar, peppar...) men utanför stängslet har den närbesläktade och lika besvärliga ängsfräken dykt upp sedan några år. Så här bekämpar jag fräkenväxter:

1. Så fort sporaxen visar sig på våren tar jag bort dem. Åkerfräkens gul-vit-bruna sporax kommer upp först (se foto till vänster och A i teckningen ovan). Hos ängsfräken sitter sporaxen i spetsen på de gröna vipporna och kommer alltså lite senare. Jag tar bort rubbet innan sporerna hinner utvecklas och sprida sig. För säkerhets skull eldar jag upp alltihop bums.

2. Vartefter de gröna skotten skjuter upp i trädgårdsland och rabatter såpass att jag ser vad det är så rensar jag bort dem. Utarmningsstrategi, alltså. Att rotsystemet finns kvar därnere i djupet många år framöver kan både trädgården och jag leva med. Vad jag förstår skadar det inte mina plantors rötter.

Åkerfräken till avkok hämtar jag på fyndplatser långt från tomten, första skörden i slutet av juni och andra i början av augusti. Aldrig i min trädgård eftersom jag inte tillåter vipporna att utvecklas!