fredag 30 september 2016

Väder

I förrgår kom äntligen regnet, bara 12 mm men i alla fall. I går hade vi hård kuling, inte mitt favoritväder så jag höll mig i stort sett inomhus.


Våra gamla hibiskusar har verkligen levt upp sedan de fick flytta in i orangeriet. 


Så mycket blom har de aldrig producerat förut.



Idag är det strålande sol och hårda kastvindar men också ögonblick av total stillhet. Vi anlägger en surjordsrabatt, bilder kommer.

tisdag 27 september 2016

Senblommare

Vid hönsgårdens södersida har Jeanette sått klockranka. Länge växte de redan från början höstfärgade rankorna utan tillstymmelse till blomknoppar. När knopparna väl kom tog det en evig tid innan de slog ut.

De stora klockorna varar bara några dagar


Märkligt nog är knopparna alldeles gräddvita


Foderbladet som sitter kvar när klockan fallit av är allra finast tycker jag.




I orangerirabatten pågår terrassering med torvblock. Bakom stegen syns Johan i gasmask målandes panel. Solrosen har frömumsande småfåglar planterat.





torsdag 22 september 2016

Höstdagjämning

Idag är det höstdagjämning. Det innebär som bekant att dag och natt är ungefär lika långa på hela jordklotet. Om jag fattat det hela rätt passerar vi den magiska gränsen cirka tjugo över fyra i eftermiddag – sedan blir dagarna kortare och kortare och kortare här på norra halvklotet...


Men än så länge är det mer sensommar än riktig höst här.


Vad vore september utan rudbeckior?


Och de "svarta" solrosorna har äntligen slagit ut!

En hel del växer och frodas på oväntade ställen. Aldrig har jag haft så fin indiankrasse som i en av kompostbingarna.

Och tomatplantorna som jag slängde i komposten i juni eftersom de var mer än ynkliga – de fick glädjefnatt och producerar fler tomater än mina kruktomater, blommar fortfarande gör de också så det blir tomater fram till vintern!


Regn har vi fortfarande inte fått men däremot har vi skaffat ståndsmässiga regntunnor, förre detta vinfat.




måndag 19 september 2016

Nätter nära noll

Sedan snart en vecka har vi nätter då frosten nafsar trädgården i kanterna.

Stängselrosen är vitpudrad på morgonen


vildvinsberget brinner


fjädergräset suckar


björkarna gulnar och lönnarna börjar glöda


Riktar jag kameran lite längre ner ser man att det inte händer så mycket med anläggningsarbetet. Jordhögarna väntar fortfarande medan Johan föreläser och konsultar och jag tar hand om all skörd. I helgen ställde vi till med släktkalas. Allt på bordet utom lammracks kom från trädgården. Gjorde en uppskattad förrätt av svartkål - som jag äntligen lyckats få till efter tre misslyckade sådder!

Här kommer receptet:

Fräs finstrimlad svartkål och några finhackade vitlöksklyftor i olivolja, tillsätt en skvätt vispgrädde och låt puttra en stund, servera med nyrostade pinjekärnor och hyvlad parmesan.

onsdag 14 september 2016

Orangeriprojektet på agendan igen

Efter en period när vi – särskilt Johan men även jag gamla gumman – varit intensivt sysselsatta med yrkesmässiga uppdrag av olika slag, har vi nu återupptagit arbetet med orangeriet och dess omgivningar.

Östgaveln har målats med tjärvitriol och idag monterade vi ett armeringsnät som stöd för en nysatt klätterros som vi hoppas mycket på. Den heter 'Uetersener Klosterrose" och trädgårdsmästaren på Zetas var lyrisk när hon beskrev dess förtjänster: frisk, doftande, stora krämvita blommor, remonterande!


Fjärilsbuskarna på sydvästhörnet har fått sällskap av en Salvia officinalis som jag fått ordning på under sommaren genom att beskära den i juni risiga och glesa busken ganska hårt.


Vitarven som jag sådde i februari och placerade ut lite varstans i juni har tagit sig över förväntan och nu flyttar jag vartefter hit rejäla tuvor.



De svarta solrosorna som samsas med mangold och purjo i kökslandet börjar bli riktigt präktiga och snart slår de första ut. Undrar om jag vågar flytta dem till nya rabatten? De skulle stå så fint kring jättestenen bakom nyponrosen...

Snigelinlägg nummer två får vänta men jag måste ändå berätta att jag under gårkvällens snigeljakt siktade 16 leopardsniglar samtidigt som jag bara hittade 5 spanska skogssniglar! Det kan ju bero på att leoparderna är torktåligare än de andra, vi har inte fått en droppe regn på jättelänge!

söndag 11 september 2016

Var rädd om mig!


Jag heter Limax maximus, vanligen kallad pantersnigel eller leopardsnigel, på norska boaskølsnegle, och jag bor sedan några år i Fagerdala trädgård även om mina förfäder ursprunglingen är invandrare, inplanterade i Sverige under nittonhundratalet. 

Här i trädgården har jag alltid varit fredad, främst för att Laila tycker att jag är så snygg, men också för att hon aldrig ertappat mig på växande gröda. Och nu i år när vi plötsligt har blivit väldigt många Leoparder, som hon helst kallar oss, har hon bestämt sig för att ta reda på mer om oss. Bland annat vet hon nu att jag hjälper jag henne i jakten på spansk skogssnigel, den så kallade mördarsnigeln. Det är nämligen jag som är den verkliga mördarsnigeln, jag är ett rovdjur  och jagar och äter andra sniglar levande medan den spanska skogssnigeln mumsar sig sig sina döda släktingar (och Lailas odlingar). 

Så nu har Laila och Johan beslutat att ta extra väl hand om mig och mina artfränder genom att inte beställa några nematoder och genom att sluta lägga ut järnfosfat som skadar alla sniglars matsmältningsorgan, även våra. Handgriplig bekämpning med sax och påse är det som gäller här för spansk skogssnigel, åkersnigel och trädgårdssnäcka. Själv kryper jag lugnt vidare.

I ett kommande inlägg berättar vi mer!

söndag 4 september 2016

Plan(t)ering pågår

Vi är i full färd med att anlägga rabatten kring orangeriet. En grovplanering finns men många beslut måste vi ta vartefter. I sydöstra hörnet har vi skapat en bi-, humle- och fjärilshörna med fyra syrenbuddlejor. Framför dem kommer vi att göra en rundad torvmur och därefter ska de få sällskap av fler vitarvstovor som jag har på tillväxt lite varstans i rabatter och köksland(!).


Runtomkring kommer vi att tills vidare varva fjädergräs (också parkerat  i kökslandet) och stäppsalvia.


På försök klippte jag ner ett fyrtiotal stäppsalviaplantor efter den första blomningen och de har svarat med ny nästan ännu finare blomning! 


Väster om orangeriet har vi samlat ihop en massa blåsippeplantor och varvat med krypenar ('Green carpet') på den lilla bergknallen till vänster. Till höger har Johan placerat stora stenar och satt ytterligare två krypenar ('Blue carpet') men de står alldeles för tätt ser vi så där måste vi göra om.

Varvar anläggningsarbete med att skörda och ta hand om allt som mognar nu.  Kärt besvär.