Nolltolerans mot revfingerört!

Sedan några år har vi fått ett nytt ogräs att tampas med:

Potentilla reptans, revfingerört. Hittills har jag rensat bort den lite halvhjärtat och utan större framgång. Men nu ska det bli ändring! Revfingerört hamnar på nolltoleranslistan tillsammans med kirskål, åkerfräken och tistlar.

Inför detta inlägg, föranlett av veckans tema Nolltolerans i Blommig Fredag, har jag tagit mig samman och gjort grundliga efterforskningar. Mina farhågor bekräftas: ett invasivt och svårbemästrat ogräs. Örten sprider sig som synes med långa utlöpare där varje bladrosett slår rot efter ett tag. De är varken särskilt stora eller djupa, rotkvastarna, men attans vad de sitter fast! I vår lerjord är det nästan omöjligt att bara rycka upp dem till skillnad från själva revorna som lätt kan rivas bort. Men blir rötterna kvar kommer snart nya plantor. I fortsättningen kommer jag att gräva, gräva, gräva med min bästa rotborttagare!

Och revorna är kanske inte det värsta. Fröna sprids långa vägar av både människor (skor, kläder) och djur (Tims päls till exempel!) Varje frö har vad jag kan se på vissa växtplanscher en liten krok eller hulling som kan haka sig fast.

Blommorna är gula, 1-2 cm i diameter och ganska söta. Örten blommar från mitten av juni till och med augusti så det blir en lång period med dagligt arbete att spana och klippa bort dem så fort de visar sig. Nolltolerans som sagt!

Det började för några år sedan i gamla jordhögar här utanför lilla växthuset. Då noterade jag dem bara men gjorde ingenting. Här kommer jag att ta bort det jag kan och köra med marktäckning under några år. Förstår att det gäller att kolla ytterkanterna kring täckningen eftersom revorna lätt letar sig ut.

Sedan dök de upp här i en skrovlig slänt utanför torpets norra sida. Här fann tidigare ett av våra bästa smultronställen - men i år hade revfingerörten helt tagit över och smultronen nästan försvunnit. Vi kommer att gräva bort hela slänten och bygga en liten åsnetrappa omgiven av marktäckare i ny ogräsfri jord.

Ytterligare ett ställe där revfingerörten har slagit sig ner är pionterrassen, tyvärr. Här har jag från början varit ganska ihärdig men inte tillräckligt. Det ska bli ändring på det!

Som tur är finns den inte alls i köksträdgården som ligger alldeles intill nya orangerirabatten, så här gäller det bara att vara uppmärksam och fortsätta rensa/skyffla/täcka som hittills i kökslanden och att hålla uppsikt över orangerirabatten.

Tack Hélena med Blommig Fredag som fick mig att tänka till ordentligt kring det här problemet! Fler inlägg på temat finns här.

Till sist vill jag göra reklam för en helt fantastisk bok som jag fick när jag fyllde år nyligen. Har precis börjat läsa den men förstår redan att den kommer att ge mig en helt ny relation till träd!