Idag var det äntligen dags för invintring av bina. Eftersom de levererades till oss i ramar med annan storlek än de vi hade sedan tidigare har vi tvingats vänta på att en stor mängd yngel i uppstaplingslådorna hunnit utvecklas till färdiga arbetsbin som ska övervintra tillsammans med drottningen. Vid flytten till de nya kuporna hade många av ramarna fortfarande en hel del yngel trots att drottningarna var nerflyttade i lådorna med våra egna ramar.
Nu tog vi bort de övre ramarna efter att ha borstat ner alla bin i kupan. De här bina är verkligen snälla och lugna och protesterar inte särskilt mycket mot att vi stökar med dem Många av ramarna innehöll rikligt med honung!
Johan inspekterar ramarna i det som ska bli invintringsrummet. Några av de helt honungfyllda ramarna skördar vi, men några halvfyllda får de behålla liksom yngelramarna. Det är de nykläckta och ännu okläckta ynglen som ska få samhället att överleva vintern. Ett arbetsbi lever under sommarhalvåret i snitt sex veckor, sedan är de utslitna och dör. Men under vintern ägnar de sig bara åt att äta, pyssla om drottningen och hålla henne varm genom att ständigt cirkulera.
Vi måste hjälpa samhällena att minimera angreppen av varoakvalster som parasiterar på bin och som kan ta kål på ett samhälle om de får härja vilt. Eftersom kvalstret föredrar att lägga sina ägg i drönarlarver är en viktig åtgärd att ta bort en hel del drönarceller på våren. Därutöver använder vi en ekologisk metod som innebär att vi pudrar bina med florsocker med jämna mellanrum. På bilden ovan är Johan i färd med att pudra bina som givetvis inte tar skada av behandlingen. Kvalstren får svårare att fästa sig på bina och dessutom bidrar sockret till att bina gärna putsar varandra lite extra.
Nu har invintringsrummet begränsats till tio ramar, fyra är yngelramar, tre är ramar med en del honung och tre är tomma men utbyggda vaxramar. Ovanpå invintringsrummet har vi satt en behållare med sockervatten. På undersidan, alltså i taket på kupan, sitter en fiffig skålventil som öppnas lagom mycket om bina landar på den och då kan de suga i sig sockervattnet och ta med sig det till en tom vaxcell. De närmaste veckorna kommer varje samhälle att dra ner 16 kilo sockervatten!
Nu återstår bara att slunga ett tjugotal honungsfyllda ramar!
PS Tisdag eftermiddag:
Ser att bina fortfarande flyger och att det är gott om vaktbin på flustren. Tycker att de inte skulle ge sig ut på honungdrag efter att de har fått sockervatten. Fungerar ventilerna i sockermatarna?
Drar på mig skyddsutrustningen för att inspektera kuporna.
Jodå, ventilerna fungerar, varje samhälle har redan dragit ner en tredjedel av första givan sockervatten.
Det är björk och tall och stockarna är mellan 5 och 30 cm i diameter och en halv till en meter långa.
Själv har jag fullt tillräckligt med alla våra uppsågade stockar som jag klyver, tack och lov med en maskin till hjälp, en bussig granne har lånat ut den. Passar på nu när vädret är fint så jag är hemma hela veckan.
och förstärker spektrums alla färger i trädgården.
Vad gör jag då av denna fantastiska dag? Tar itu med lilla växthuset! Vissa hörn är stökiga:
andra är kala:
I allt-möjligt-förrådet bredvid torrdasset upptäcker jag ett gammalt skåp som saknar luckor och ett hyllplan. Ut med skräpet som samlats där och sen ut med skåpet:
I morgon ska vi slunga honungen!
Tog en paus från vitlöken som sent omsider kommer i jorden
och gick en sväng med kameran för att fånga in några senblommande perenner. Höstanemoner , förståss
och favoritnävan 'Rozanne' som ihärdigt tuffar på
liksom floxen 'Blue Paradise'
I pyramidklockan hittar jag den här kompisen.
Om hon samlar pollen eller dricker vatten är svårt att avgöra. Men det är full fart på bina fortfarande. Och på höstblomningen. Ser att flera rosor är på gång med ett andra flor...
Vi släpar hem fyllda korgar vid varje skogsrunda. Vi håller oss till ca 15 sorter.
(Fler svampinlägg hittar du hos Katarina med Blooming Friday)
Sorten ger små men söta och goda druvor och nu är det dags att skörda.
Mycket mumsar barnbarnen i sig men det mesta av återstoden gör vi råsaft av som vi fryser in i glasburkar och tar fram vid extra festliga tillfällen. Men det börjar bli väldigt fullt i frysen. Vi gillar chilimarmelader till ostbricka så nu funderar jag på att göra en chilikryddad marmelad på druvor och äpple men hittar inget tillämpligt recept eller ens något som går att anpassa. Förslag mottages tacksamt!
Foto: Emmy 
Nu tog vi bort de övre ramarna efter att ha borstat ner alla bin i kupan. De här bina är verkligen snälla och lugna och protesterar inte särskilt mycket mot att vi stökar med dem Många av ramarna innehöll rikligt med honung!
Johan inspekterar ramarna i det som ska bli invintringsrummet. Några av de helt honungfyllda ramarna skördar vi, men några halvfyllda får de behålla liksom yngelramarna. Det är de nykläckta och ännu okläckta ynglen som ska få samhället att överleva vintern. Ett arbetsbi lever under sommarhalvåret i snitt sex veckor, sedan är de utslitna och dör. Men under vintern ägnar de sig bara åt att äta, pyssla om drottningen och hålla henne varm genom att ständigt cirkulera.
Vi måste hjälpa samhällena att minimera angreppen av varoakvalster som parasiterar på bin och som kan ta kål på ett samhälle om de får härja vilt. Eftersom kvalstret föredrar att lägga sina ägg i drönarlarver är en viktig åtgärd att ta bort en hel del drönarceller på våren. Därutöver använder vi en ekologisk metod som innebär att vi pudrar bina med florsocker med jämna mellanrum. På bilden ovan är Johan i färd med att pudra bina som givetvis inte tar skada av behandlingen. Kvalstren får svårare att fästa sig på bina och dessutom bidrar sockret till att bina gärna putsar varandra lite extra.
Nu har invintringsrummet begränsats till tio ramar, fyra är yngelramar, tre är ramar med en del honung och tre är tomma men utbyggda vaxramar. Ovanpå invintringsrummet har vi satt en behållare med sockervatten. På undersidan, alltså i taket på kupan, sitter en fiffig skålventil som öppnas lagom mycket om bina landar på den och då kan de suga i sig sockervattnet och ta med sig det till en tom vaxcell. De närmaste veckorna kommer varje samhälle att dra ner 16 kilo sockervatten!
Drar på mig skyddsutrustningen för att inspektera kuporna.
Jodå, ventilerna fungerar, varje samhälle har redan dragit ner en tredjedel av första givan sockervatten.
Minns ni åkerbären som hotade att helt ta över pionterrassen?
Vi bestämde oss för att flytta hela rasket till en egen skreva mellan pionterrassen och äppeldalen. Vinterns snömassor hade krossat ljungen som växte där och nu hotade (o)gräset, mest kvickrot, att helt ta över. Det såg bedrövligt ut i våras och vartefter har vi under sommaren röjt och fyllt på ny torvblandad jord.
Häromdagen grävde Johan upp åkerbärsplantorna och nu är de på plats i den egna skrevan tillsammans med en massa krokusknölar. Bina som bor några meter härifrån kommer uppskatta krokuspollen i vår!
I går kväll var det dags för surströmming i lilla växthuset. Även några av barnbarnen vågade sig in efter ett tag, tre av dem smakade varsin "klämma". Tvååringen tyckte det var gott, sjuåringen avbröt försöket bums och fjortonåringen var stolt över att i alla fall ha vågat testa... Alla vuxna mumsade och njöt som vanligt. Själv satte jag i mig sju härliga strömmingar!
