Odlande innebär ju både glädje och bekymmer. Det hör till. Men ibland kan det bli lite väl mycket av det senare även för en härdad odlare. I år är ett sådant år här i Fagerdala. Orsaken stavas T-O-R-K-A. Under drygt två månader har vi fått totalt knappt 30 mm. Nu visar vår grävda brunn nere vid växthusen tendenser att sina. Den borrade ger fortfarande vatten men tillrinningen är begränsad så vi får hushålla. Delar av trädgården har vi redan fått ge upp.
Men jag börjar med glädjeämnena.
Sockermajsen som jag planterade ut för två månader sedan är nu drygt meterhög och stortrivs i den mullrika lasagnen (se inlägg den 24 april för beskrivning av lasagne). Majsen gynnas av sol och värme och det har vi gott om i år, kring 20 grader nattetid och över 30 på dagarna en längre period nu. Hanblommorna börjar synas i topparna och i bladvecken kommer honblommor. Gullöken som samsas med majsen i en del av odlingsbädden har vi skördat sedan midsommar och nu har blasten börjat lägga sig. Ovanligt stora och fina lökar har det blivit och bara två av åttio har gått i blom.
På grund av den kalla och torra våren blev limpan klar ovanligt sent (se inlägg den 10 juni för beskrivning), och det innebar att squashsådden också fördröjdes men nu efter drygt en månad har plantorna blad stora som dasslock och blommar för fullt, massor av små squashar är skördeklara om några dagar. Både limpan och lasagnen håller fukten extremt bra, mycket bättre än de "vanliga" odlingsbäddarna. Kannvattnar när fugtighetsmätaren säger till, ungefär var tredje eller var fjärde dag.
Potatisen klarar sig också hyggligt i torkan. Dels kupade vi den för tredje gången i samband med säsongens enda rejäla regn den 13 juni, dels har jag täckt med ett tjockt lager torvjord. Torven är vid det här laget snustorr men jorden under är fuktig. Vi har ätit egen potatis sedan midsommar, givetvis skattar vi fortfarande plantorna, först när blasten börjar ge sig tar vi upp hela plantor.
Nu till bedrövelserna. De högväxande bönorna som såg så lovande ut när de grodde i sålådorna i växthuset har stått helt still sedan utplanteringen i pergolan för snart en månad sedan. Dagliga duschar, "rotblötor", ingenting hjälper. Två centimeter ner i jorden är det hur torrt som helst dagen efter.
Även kronärtskockorna, som skymtar bakom den oförskämt frodiga rabarbern, står helt still sedan några veckor. Purjon är tanig. Inget av det direktsådden (morötter och rödbetor) har lyckats. Knappt en tiondel av morotsfröna har grott och plantorna är ganska ömkliga. Rödbetorna, 10 sträckmeter, tittade upp och tvärdog. Sex plantor har överlevt. Eftersom rödbeta är en barnbarnens absoluta favoritgrönsaker har jag sått igen, nu i sålådor och precis planterat ut i djupa fåror med massor av vattenhållande stenmjöl i jorden. Håller tummarna...